Mina förväntningar på min första Norman Mailer var inställda på något flummigt, något konstnärligt, något uppfriskande. Man kan väl säga att det blev mer flummigt och konstnärligt än uppfriskande. "Hårda killar dansar inte" är en ganska rörig historia som inte blir klarare av de ihärdiga minnesbilderna som bryter ner tempot totalt.
Det är sex, droger och brutalt våld. Men det är inte spännande. Jag har aldrig riktigt förstått vitsen av en klar röd tråd om man inte ägnar den någon tid. Mailers målande skrivstil är stundtals pricksäker och underhållande men i och med den invecklade intrigen kommer han liksom aldrig till punkt. Det blir svävande snudd på enerverande.
