Kortnovell författad av den norska nobelpristagaren Sigrid Undset. Här beskrivs författarinnans första möte med ingen mindre än… fattigdomen. Genom återblickar till en händelse i sjuårsåldern berättas om stölden av en älskad docka (stulen av en fattig flicka). En rak och uppriktig skildring av en händelse som i efterhand kommit att sätta spår. Det enda som jag stör mig på är graden av detaljrikedomen i beskrivningarna. Dessa leder till en smärre trovärdighetsbrist. Jag kan i alla fall inte minnas saker från min tidiga barndom med följande skärpa: ”Och kring spegeln hängde skär tarlatan – och på byrån stod två vaser som såg ut som silver, men de var visst glas.”

I övrigt har jag inga större invändningar mot denna lilla berättelse.

Betyg 3