1700-tals kännaren Christopher O´Regan berättar här ett stycke svensk historia om ett ensamt och sårbart barn, som så småningom kom att bli Sveriges kung.

Gustav IV Adolf kom till världen med buller och bång, men dog som en ”gammal” man vid 58 års ålder. Han dog undangömd på ett sjaskigt värdshus i Sankt Gallen. ”Han hävdade själv att han genomgått de hårdaste prov som kanske kunna påläggas en dödlig människa”.

Ryktena började redan vid hans födsel. Vem var egentligen hans far? Eftersom Gustav III och Sofia Magdalena hade stora problem att avla ett barn på grund av okunskap och blygsel, så fick hovstallmästaren Munck träda in som behjälplig. Hur mycket och hur blev en visa vid hovet.

Gustav IV Adolf hade från första början en fiende i hertig Carl som själv hoppades få ta över kronan efter sin bror Gustav III. Det experimenterades med hans uppfostran som t.ex. de dagliga kalla baden som man trodde skulle stärka honom, men som istället antagligen bara bidrog till att han blev ett sjukligt barn. Han var i många fall en ensam och dyster telning som sällan träffade andra barn och inte heller sina föräldrar, i alla fall inte tillsammans. När han vid tretton års ålder miste sin far så chockartat så blev det ett hårt slag för honom och han kom att hamna i hertig Carls klor. Han blev inbunden och blyg och kom i psykisk obalans med humörsvängningar som dysterhet och skrattanfall. Det började viskas att han var sinnesrubbad.

Gustav IV Adolf var Sveriges kung mellan 1792-1809. Han avsade sig tronen efter misslyckandet med förlusten av Finland. Han blev satt i förvar och utsattes av Carl och hans anhängare för psykisk tortyr. Carl utropades till kung och 6 månader senare lämnade Gustav Sverige för Tyskland. Han suddades ut i Sveriges minne.

Christopher O`Regan berättar intressant och kunnigt och dessutom anger han källor, vilket är ett plus. Han visar på en tid i Sveriges historia om en regent som i alla fall inte jag visste så mycket om. Ett ganska sorgligt liv kan tyckas, där maktspelet betydde mer än människan. En lärorik och roande bok.

Betyg 3