På blott fyra sidor tar sig den norske (förste) nobelpristagaren Björnstjerne Björnson an den smått omöjliga uppgiften att skildra en människas hela liv. I Fadern(från 1874) får man som läsare följa en faders många möten – såväl i lycka som i sorg – med bygdens präst. Jag kan med viss möda tänka mig att den här lilla bagatellen till novell sågs som en djärv innovation när den publicerades för snart 140 år sedan. För nu känns den nämligen allt annat än djärv och fräsch. Språket är mer än lovligt mossigt och jag har faktiskt stora problem att föreställa mig att denna slätstrukna historia författats av en nobelpristagare. Jag ska dock ge författaren en chans till, och då med en roman, innan jag avfärdar honom helt och hållet.

Om du mot förmodan skulle sukta efter en kondenserad levnadsskildring läs då istället Strindbergs snarlika och betydligt bättre ”Ett halvt ark papper”. Den är dessutom ännu kortare. Bara det är en prestation i sig.

Betyg 2