Ideernas grotta är ett antikt manuskrift med eideisk symbolik. Det behandlar till synes en mordgåta, men innehåller också en bildlig framställning av Hercules storverk. Historien utspelar sig i Aten samtida med Platon och hans filosofiska akademi. En ung student vid namn Tramachus hittas död utanför staden, troligen söndersliten av vargar. Ynglingens lärare anar oråd och anlitar en gåttydare, den berömde Herakles Pontor för att ta reda på vad som egentligen hände hans student. När gåttydaren Herakles kämpar för att lösa gåtan kommer hans pessimistiska läggning i kläm med den filosofi som Diagoras, mannen som anlitade honom, förespråkar.

Översättaren i vår tid, är expert på symboliska verk. Han upplever att texten som han översätter på ett mystiskt och transrealt sätt, griper in i hans egna liv. Och eftersom "Ideernas grotta" handlar om bestaliska mord, blir de metafysiska elementen i manuskriftet, högst obehagligt att översätta och läsa. Detta underlättas vidare av att texten växlar mellan att tala i tredje person och tilll läsaren av verket. Översättaren är översättare på samma gång som han är en urtolkare. Och den vid första intryck förutsägbara deckarhistorien vävs in och ut på ett genialiskt sätt, tills resultatet blir lite som att titta i en spegel på en spegel.

Med risk att avslöja intrigen avslutar jag nu recensionen och hoppas att DU känner lust att läsa den här fantastiska bok, som med rätta vann The golddagger år 2002.

Betyg 4

Utanför Aten hittas en ung man söndersliten av vargar. En del frågor finns dock kring händelsen och eftersom mannen studerade vid Platons akademi anlitas uttydaren av gåtor Herakles Pontor, för att gå djupare i saken.
Därefter börjar en kriminalroman förlagd till antikens Grekland. Men när vi definierar boken som sådan så begränsar man gravt vad denna bok egentligen är. Detta är bara första lagret bland väldigt många.
I nästa lager följer vi Översättaren. I dennes fotnoter i manuskriptet följer vi hans funderingar kring manuset och de dolda eidetiska budskap som presenteras i varje kapitel. Något som ju längre boken översätts kommer närmre och närmre och till slut involverar översättaren själv.

Ideernas grotta är en komplex bok. Redan idén att skriva en kriminalroman som utspelar sig i antikens Grekland är kul. Att sedan involvera en, i modern tid verksam, översättare är mycket spännande. Tanken om att en författare presenterar eidetiska bilder i kapitlena genom att överdriva förekomsten av vissa ord och händelser är också mycket originellt och i sig roligt och spännande.
Men det stannar inte där. Karaktärerna i boken börjar på en nivå interagera med översättaren och till slut gör även de eidetiska bilderna detta. Allting vävs samman mot ett slut som ska bevisa en filosofisk tes som handlar om människans djupaste natur.

Om boken lyckas med detta vill jag vare sig berätta eller uttala mig om, men resan dit är mycket nyskapande, intressant och spännande.
Det är uppenbart att José Carlos Somoza är mycket påläst om Grekland under Platons leverne, Platon och dennes teori, samtida litteratur och litterära grepp och översättning av gamla texter. Men han är också förmögen att berätta en oerhört komplex historia utan att det blir tungrott och konstigt. Tvärtom skriver han på ett sätt att man själv känner sig smart. En mycket speciell läsupplevelse.

Betyg 5