En tidningsrecensent höll på att ramla av stolen av skratt när han läste denna bok. Det gjorde inte jag. Men det är en tät doft av kypertvävt ylletyg och dyr piptobak kring boken. En hop av 1900-talets engelska överklassoriginal skildras från vaggan (ja, rent av från FÖRE vaggan) till deras död (oftast runt 65 årsåldern). Eftersom de tillhörde den absoluta överklaassen och toppen av adeln, kunde dessa män lugnt gå på puben iförda dyra aftonklänningar och med välsminkade ansikten, nästan alla drack hejdlöst, de flesta hade rikligt med älskare eller älskarinnor eller bådadera. Ett stort antal döda vita kvinnor dyker förstås upp som viktiga bifigurer, som systrarna Mitford och Vita Sackville-West.
Hakelius är den störste svenske anglofilen sedan Jolo dog och boken är kunnigt och ganska roligt skriven (måste vara omöjligt att skriva tråkigt om dessa dårar!). Winston Churchill är förstås inte med i boken (annat än som bifigur) även om han med sin förnäma börd. djupa depressioner och ofattbara drickande och en oppurtunistisk politisk bana som var en enda serie fiaskon ända tills den stunden kom då han räddade England, var en god representant för dessa döda vita män. Men en trevlig bok är det.
Bisarra britter av Knut Hæger som har flera år på nacken och som skildrar en tidigare generation av liknande adliga dårar, är betydligt bättre.

Betyg 3

Nej, jag var inte alls road. Pladdrigt, ytligt.

Betyg 2

Mycket underhållande och inspirerande. Politisk korrekthet be gone.

Betyg 4

Efter att tidigare ha läst Hakelius "Ladies" var det verkligen på tiden att ta itu med "Döda vita män". 1900-talets brittiska historia speglas genom en serie porträtt av verkligt excentriska män ur den brittiska överklassen. Det är underhållande, upplysande och ibland rent av förfärande.

Betyg 3