En stilla berättelse om kärlek, skuld och sorg.

När dog skrattet? När upphörde beröringarna? Ja, de här funderingarna har den åldrande ensamme mannen i boken. Han sitter i sin stuga på ön och funderar och för ett samtal med sig själv. Men samtidigt i sina tankar pratar han med en kvinna som kör bokbussen. Han skulle så gärna vilja bjuda hem henne till sig och berätta om sitt liv. Han känner sig mycket ensam, en ensamhet som han egentligen valt själv. Han har dragit sig undan livet, efter en traumatisk händelse.

Hela romanen är en återblick över hans liv. Hur han träffade sin fru och hur kära de var. Men också hur kärleken svalnade och de gjorde varandra illa. Och till slut den stora katastrofen.

Allt är vackert skrivet, men i början av romanen lite osammanhängande. Det är en ganska dyster berättelse som egentligen inte berör så mycket för huvudpersonen håller ett avstånd till läsaren.
Den griper aldrig riktigt tag, så när jag lägger den ifrån mig så lämnar jag den.

Betyg 2