Plötsligt är Lisa och jag mitt uppe i ett mycket större äventyr än vi vågat hoppas på. Vi dundrar fram i bredd på den smala skogstigen. De torra granbarren virvlar runt hästhovarna och fartvinden piskar i mitt ansikte. jag känner mig som en hjältinna på väg att rädda mänskligheten. Det ända som stör känslan av att jag kommer att ramla av vilken sekund som helst. Hjältinnor ska inte ramla av, men jag är inte van att rida barbacka.

Betyg 5