En ohängd historia

Vad händer när sakerna blir färre och solipsismen äter sig närmare, kort sagt när inget längre finns att peka på och intrycken vattnas ur i en annars flammande bildsfär? Kan man utpeka ens sig själv som “det här”?

Allt är i grund och botten ljus, mörker, puls. En ohängd historia omdefinierar romanbegreppet med sin kärna av rytm och innovativt språkbruk samtidigt som den berättar om fyrvaktaren som färgar sina får, kvinnan under grannens säng och kastanjéträden som förbereder sitt sista dåd. En ohängd historia väver samman sotig prosalyrik med förvuxna sagor och språkligt orienterad diktning i en lika tät som lysande mörk roman.

Utdrag ur boken:
Jag har länge misstänkt att kalamares är detsamma som anusringar.

Medelbetyg: 5 (1 röster)