Så länge sångerna och visorna är direkt på barns villkor - det vill säga inte innehåller en massa svåra ord, har en melodi som är lätt att lära sig, även för dem som inte kan läsa noter samt skildrar roller, tankar och figurer som är lätt för ett barn att sätta sig in i eller förstå, tycker jag själv att det är roligt att sjunga dem. Däremot sånger med religiöst respektive patriotiskt innehåll är däremot inte så kul. Men det kanske var så på den tiden. Vissa sånger var man bara tvungen att lära sig oavsett om man tyckte om dem eller ej - och det på grund av att man var rädda att ett äldre kulturarv annars skulle gå förlorat. Men man behöver inte alltid sjunga. Ibland är det bara härligt att sitta och bläddra i boken och se på alla söta teckningar föreställande barn och djur. Däremot gillar jag inte den debatt som på senare år uppstått kring vissa av sångerna och där det slutligen resulterat i att man ändrat vissa ord i sången om Familjen Krokodil. Så länge barnen inte direkt uttrycker sig att de blir arga eller ledsna över vad som sjungs, så länge tycker också jag att den som kallar sig vuxen inte ska ropa på censur.
En sångbok med gamla sånger. Den här boken är bra att ha med när man hälsar på äldre och så kan man sjunga tillsammans. Underbara bilder. Många av sångerna sjungs även av barn idag.
Mors lilla Olle. Bä bä vita lamm. Sockerbagaren. Listan kan göras hur lång som helst. Alla lika kul att sjunga eller lyssna till. Pluspoäng till de söta bilderna på barn och djur. En CD med 40 av sångerna finns också utgiven. Bra för dem som inte lärt sig läsa noter.
