våld-en historia om kärlek

Den4:e juli går änkan Tenna Maguire genom parken med sin12-åriga dotter Bethie,på väg hem efter festen.
dom blir överfallna av ett par yngre män som är fulla och höga på metaamfetamin.
båda misshandlas,Teena blir våldtagen.
det sker i ett smutsigt båthus medans fyrverkerierna fertfarande smäller.
polisen når brottsplatsen strax efter förövrarna lämnat den,
och den tekniska bevisningen tillsammans vittnesmålet från dottern blir för läsaren vad som borde leda till ett självklart fällande i en rättegång. Hur skulle de kunna gå fria när det är så tydligt att de är skyldiga? Ingen domstol i världen borde kunna låta detta passera. Dock: lösenordet till frikännande heter pengar. De unga männen, ett gäng av nära kompisar och bröder, har familjer som tömmer sina white trash-kassor. De belånar sina hus, får bidrag av kusiner, och skramlar ihop till en rå stjärnadvokat som smäller Teenas åklagare på fingrarna. Dotterns vittnesmål ifrågasätts – hon är ju bara tolv – , Teena hade druckit, var ju så lättklädd, kan inte identifiera männen, och domaren är allmänt tjurig och inte nämnvärt engagerad i rättvisan. Och i sviterna efter misshandeln och våldtäkten har Teena både psykiska och fysiska problem. Hon är försvagad, för illa tilltygad för att klara av att utfrågas och manglas i rätten, där de anklagades anhöriga sitter som en skränig publik.

Rättvisan tar sig däremot utryck i andra former. Polisen John Dromoor, som kom till båthuset och sedan innan bara kände Teena till namnet, inleder som privatperson en slags personlig hämndaktion mot förövarna. Där har vi storyn, missgärning och påföljande hämnd. Med andra ord är det ett ganska konventionellt upplägg, men det är inte heller där Oates styrka ligger

Medelbetyg: 4 (2 röster)