I denna bildrika bok får vi följa Evert Taube genom hans liv. Hur han växte upp, mötte sin livslånga kärlek - Astri Bergman, hans resor, byggandet av Sjösala, firandet av bemärkelsedagar osv.
I bokens mitt återfinns även en sammanställning av hans mest populära visor och deras uppkomst.
Taube lyfts i boken fram som en levnadsglad textälskare som alltid kunde se det vackra i livet. Och framförallt – kunde få andra att se det vackra i livet.
Eller som Strömstedt beskriver det i sin inledande artikel:

”Det är möjligt att den Svenska sommaren fanns före Evert Taube – men hur såg man den?”

Evert Taube blev 86 år gammal och dog bara ett par år efter utgivningen av denna bok. Boken är således en hyllning av ett livsverk. En delikatess för en beundrande massa.
Någon kritik eller nyans står inte att läsa någonstans.
Det är inte en sådan bok.
Det antyds i en kommentar, i slutet av boken, från hustrun Astri att: ”Det har inte allt varit lätt att vara gift med den store konstnären.” Hon minns att hon en gång blev irriterad och sa: ”Nu rymmer jag.” Och han svarade: ”Då följer jag med.”

Jag skulle gärna vilja veta mer om hur hon hade det. Hon var skulptör, målare och mor. Och hennes man spenderade sammanlagt 5 år bara i Sydamerika – utan sin familj. Samt långa tider på andra ställen i världen eller på turné runt om i Sverige.
Det skulle jag vilja veta mer om.
Att hon inte backat undan och lagt ner sitt eget konstnärskap för hans skull tyder mer på en oerhörd styrka än att han stöttat henne.

Nåväl – jag känner inte till annat än vad denna bok beskriver. Och den berättar om stor kärlek, en stabil och lycklig familj samt en idyllisk sommarvistelse på Sjösala.
Men det är så mycket mer jag vill veta som boken så okritiskt inte berättar.

Bo Strömstedt skrev boken tillsammans med Edvard Matz och hade Agneta Johansson som redaktör.

Betyg 2