En riktigt mörk kärlekshistoria som passade mig bra, man pendlade mellan olika känslolägen rörande vad man tyckte om Heathcliff. Absolut en favoritbok som man kan läsa om flera gånger.

Betyg 4

Jag vet att Svindlande Höjder (vars originaltitel, withering heights, i min åsikt borde ha behållits...) är en engelsk klassiker men i min åsikt var den inte mycket bättre är vilken kärleksroman som helst. Stundvis storslagen och intressant, stundvis överdriven och begravd i romantik var det en ojämn klass på boken. Dock väl läsvärd för den som söker kärleksromaner...

Betyg 3

Svindlande Höjder är en kärlekshistoria mellan den föräldralösa Heathcliff och hans fostersyster Catherine . Historien berättas av hushållerskan i familjen för en främling som hyr huset som ligger bredvid Wuthering Heights. Berättelsen börjar med att Heathcliff kommer som hittebarn till familjen Earnshaw, där blir han förälskad i sin fostersyster Catherine. Det är bara Catherine och fosterpappan som tycker om Heathcliff. Catherine och Heathcliff växer upp tillsammans och deras relation går från fostersyskon till kärlek. Catherine älskar Heathcliff, men väljer ändå att gifta sig med Edgar Linton. Catherines dotter tvingas sedan gifta sig med Heathcliffs son Linton och efter dennes död, gifter hon sig med sin kusin Hareton Earnshaw.

Betyg 4

Klassiker som jag stulit från mammas hylla. Wuthering Heights på engelska. Jag märkte att det inte är väldens lättaste uppgift att läsa klassiker på orginalspråk. Men visst hängde jag med för det mesta. Det enda problemet var när Joseph (character) talade Yorkshiredialekt. Jag fattade inte hälften. Den var faktiskt mindre romanstik än vad jag förväntade mig. Spooky liksom. Väldigt mörk, dyster... Men ett mästervek helt klart! All of sudden I don't know what to write. Too bad I suppose, 'cos I'm supposed to write a bookreport about it for school. Analys liksom. Inte världens lättaste bok att analysera liksom...

Betyg 4

Hej!
I denna bok finns ett släktträd som kan vara bra att ha till hands. Jag tyckte det var lite svårt att hålla reda på släktskapet. Romantisk bok men också mörk.
Vet att det finns en biografi om systrarna Bronte. Den skulle jag gärna vilja läsa.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

en storslagen kärleksroman som berör och lever kvar i både hjärta och huvet långt efter att de flesta kärlekssagor blivit ett minne blott.

jag tänker inte berätta om detta verk skriven av emily bronte, anledningen till detta är att det inte går att förklara med några få meningar, men samtidigt skulle det vara en av de lättate verken att analysera enligt mig.

därför tar jag och bara berättar lite yttligt om författaren och även lite om boken, med "lite om boken" , menar jag bara en scen ur boken, då catherine berättar för hushållerskan, som också är den som berättar om denna underhållande och spännande kärleksroman, om sina känslor för Heathcliff men att hon trots allt inte kommer att gifta sig med denne, utan den lycklige ska bli Linton.....hon är inte medveten om att heathcligg ligger i andra hörnet av köket och sover, men precis vaknat och vittnar till sin egen undergång.

jag led så mycket personligen medan jag läste dena roman......som i början var ganska konstig, men när man väl börjat ta sig fram över tröskeln och först då förstår man på vilket storslaget sätt boken är skriven.....språket och de vackra beskrivningarna och små detaljer som boken var dränkt i var inte till nackdel utan bara till fördel och att Hon, Emelie bronte, så väl beskrev hur känslor kunde gå från kärlek över till hat förklarade det hela så perfekt.......och var således anledningen att jag led med heathcliff, men glad blev jag när han till sist mjuknade och släppte sitt hat och istället återigen fann kärlekens rötter som hade slutat gro i dennes hjärta, och när han till slut hamnade hos sin catherine och att hon inte avvisade denne för dennes grymhet på jorden mot alla människor, det var riktigt vackert

en 5 är klart inte nog men det är ju det högsta som finns

Betyg 5

En mycket bra bok med en svindlande berättarteknik, som ger berättelsen en dunkel och diffus prägel. Subjektiv horisont på verkligheten utifrån olika personers perspektiv. Bravo!

Betyg 5

en gripand kärlekshistoria med mycket bra språk. Realistiska personer.

Betyg 4

Tyckte mycket om. En klassiker som verkligen är värd sitt betyg.

Betyg 4

Underliga personer, dyster och mystisk miljö. Kan inte hålla med om att detta ska vara en mer modern bok än Jane Eyre, som jag tyckte mycket om. Sånt här orkar jag inte läsa.

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Tyvärr blev jag lite besviken när jag läste boken. Den levde inte upp till mina förväntningar. Men jag måste säga att den bjöd på ett flertal överraskningar. Bra att den knöt ihop lite i slutet, annars tyckte jag att kärleken mellan Catherine den äldre och Heathcliff "borde" ha runnit ut i sanden efter halva boken. Den Byroniske hjälten Heathcliff verkade mer vara en tyrann än en hjälte, många karaktärer irriterade mig med sina fisförnäma sätt. Men med all symbolik och en inblick i ett historiskt fönster var den ändå värd att läsa.

Betyg 3

Det här är en mycket tragisk men också gripande historia, med mycket mörker och ondska.


Det hela börjar med att Mr Lockwood år 1801 anländer till godset Thrushcross Grange där han har för avsikt att stanna ett år. Hans hyresvärd Mr Heathcliff visar sig inte vara den gästvänligaste person precis. Heathcliff hyr ut det fina godset, men själv bor han med några av sina släktingar på det sämre godset Wuthering Heights. Efter ett oväder blir Lockwood tvungen att övernatta på Wuthering Heights . Det blir ingen angenäm natt, för det första är värdfolket otrevligt och för det andra hemsöks han av spöklika drömmar, eller är det inte drömmar? Han vet inte vad han ska tro. Men ett är säkert hans nyfikenhet har väckts. Vid hemkomsten ber han hushållerskan Nelly berätta allt hon vet om Heathcliff, och det gör hon, hela historien.

Berättelsen växer fram genom att hushållerskan Nelly berättar hela den tragiska och mörka historien, om hittebarnet Heathcliffs ankomst som förändrade livet för de två syskonen Chatherine och Hindley. De fick plötsligt en fosterbror. Chatherine fann en själsfrände i honom, men Hindley hatade honom från första stund. Heathcliff fick växa upp med hårt arbete, spö och hat, som bara blir värre efter fosterfaders död.

När Hindley förlorar sin fru i barnsäng så börjar han dricka och blir ständigt en plågoande för Heathcliff. Chatherine gifter sig med grannen Mr Linton, som har en lugnande effekt på henne. Hon älskar Heathcliff men tycker att det vore ett nedköp att gifta sig med honom. Han råkar höra det och försvinner ut i natten, det han inte hör är att hon också förklarar sin kärlek till honom.

Heathcliff återvänder tre år senare som en rik, men mycket hatisk man. Nu ska han hämnas på alla som kommit mellan honom och Catherine, hon är den enda som han bryr sig om och han gör allt för att få träffa henne. Hela hans liv går ut på att förtrycka och hämnas och han skyr inga medel överhuvudtaget.

Den här romanen är omtalad som den stora kärleksromanen, jag har svårt att se någon kärlek överhuvudtaget i den. Den kärlek och omtanke jag kan se är den som hushållerskan Nelly delar ut till alla som behöver den. Hon är ett rappt fruntimmer som säger vad hon tycker och månar om alla på bästa sätt.

Kärleken mellan Chaterine och Heathcliff tycker jag mer verkar vara en besatthet. Om de hade fått varandra, hur hade det utvecklats? I Heathcliffs fall, så hatade han hela värden och blev en mycket grym människa som inte skydde några som helst medel för att hämnas. Alla de oskyldiga, som det enda de var skyldiga till var att de var släkt med honom. Ingen skonades.

Jag tycker om berättarstilen, den är lite gammaldags och vacker, men samtidigt väldigt lättläst. Historien driver på och alla karaktärer beskrivs mycket noggrant och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Men ibland är det nödvändigt för det är många namn att hålla reda på och jag behövde smälta det jag läst. Vilken fantasi hos en ung flicka som bodde väldigt isolerat och mest umgicks med sin familj. Hon trivdes mest med familjen och att ströva på den karga heden.

Hennes syster Charlotte lär ha skrivit som förord till andra upplagan 1850: ”Wuthering Hights har huggits i en primitiv verkstad med enkla verktyg av simpelt material. Bildhuggaren fann ett granitblock på en ödslig hed och såg att den skrovliga ytan kunde formas till ett huvud som var vilt och mörkt och dystert och hotande men åtminstone hade ett element av storhet, nämligen kraft. Han högg med en grov mejsel och utan annan modell än den han formade i sin fantasi. Efter långvarigt mödosamt arbete fick stenen mänsklig form och till slut stod den där mörk och bister och jättelik, till hälften klippa; som staty ett fruktansvärt troll, som klippa nära nog vacker med sin mjuka grå skiftning och sin klädsel av hedens mossa. Och vid jättens fot växer trofast hedens doftande ljung med sina små blommande klockor”.

Emily Bronté gav ut ”Wuthering Heights” år 1847, vid 29 års ålder och under synonymen Ellis Bell, det blev hennes enda roman och den blev en succé. Ett år senare var hon död i tbc. Hon förkylde sig på sin brors begravning. Hon hade två systrar till i livet som också författade, de dog strax efter henne. Så mycket död och tragedi. De hade varit sex syskon från början och fadern som var präst överlevde dem alla.

Ett litet efterord, det är inte alltigenom mörker, det finns hopp om kärlek. Efter mörker kommer ljus.

Betyg 4

Jag gillade den verkligen

Betyg 5

Oerhört bra och spännande bok! Jag kunde inte sluta läsa. Dock sympatiserade jag inte med någon karaktär bortsett från mr Lockwood, mrs Dean och Edgar Linton. En ytterst mörk gotisk historia. Jag kände verkligen hat gentemot den onde Heathcliff! Tvivlar på att han och Catherine blivit lyckliga tillsammans. Heathcliff var en alltför förstörd människa.

Betyg 5

Favoritboken!!

"Han dunkade huvudet mot den knotiga trädstammen, lyfte blicken mot himlen och tjöt, inte som en människa utan som ett vilddjur när det genomborras av knivar och spjut."

Paret Patrick Brontë och Maria Branwell fick sex barn tillsammans. Ett av dessa var Emily Jane Brontë, som föddes sommaren 1818 i Bradford, Yorkshire. Hon levde i Haworth i norra England, dit familjen flyttade när Emily var två år. Hon levde största delen av sitt liv som hemmadotter på en prästgård tillsammans med sin far och sina systrar Anne och Charlotte, också de författare till välkända klassiska verk. De övriga syskonen, samt mamma Maria, hade redan tidigare dött av sjukdomar och svält. Familjens hus låg granne med en stor kyrkogård så varifrån Emily Brontë fick inspirationen till död och mörker, är inte svårt att se. Emily och hennes systrar levde ett mycket isolerat liv. Staden Haworth låg avsides och familjen valde att bosätta sig i utkanten av den lilla staden. Precis som huset i boken i "Svindlande höjder" låg familjen Brontës hus beläget med stora hedar runt omkring. I likhet med bokens huvudkaraktärer tyckte även Emily och hennes syskon om att tillbringa mycket av sin tid på heden. Emily och hennes syskon provade på livet i omvärlden men tycks ha trivts bäst hemma, då de alltid återvände dit efter kort tid. Emily beskrivs i olika författarporträtt som en ganska lugn och tillbakadragen ung kvinna, med andra ord mycket olik sin boks kvinnliga huvudperson, Catherine. "Svindlande höjder", eller "Wuthering Heights" som är dess originaltitel, är Emilys enda utgivna roman och den gavs ut år 1847, då Emily var 29 år. Förutom sin roman, är hon även känd för sin poesi. Ett år efter att romanen gavs ut dog hon i TBC, och strax därpå avled även hennes två systrar i samma sjukdom. "Svindlande höjder" gjorde ingen succé då den först kom ut. Man tror att den ansågs lite för kontroversiell, mörk och annorlunda, men lite senare så fick den mer uppskattning. Idag är den klassikerförklarad och t o m mer populär är systern Charlottes "Jane Eyre", som av sin samtid var betydligt mer omtyckt än Emilys historia. De tre systrarna gav ut sina noveller under pseudonym, under namnen Ellis, Acton, och Currer Bell, då det inte ansågs acceptabelt för kvinnor att vara författarinnor. Ellis Bell var då Emilys alter ego.

Berättelsen om godset Wuthering Heights utspelar sig i England under andra halvan av 1700-talet fram till de första åren i början av 1800-talet. På Wuthering Heights – Svindlande höjder - bor Mr. och Mrs. Earnshaw med barnen Hindley och Catherine, den strängt religiösa och mycket elake drängen Joseph samt hushållerskan / nannyn Ellen Dean, kallad Nelly, och en av bokens berättare. Efter en affärsresa in till staden återvänder Mr. Earnshaw med den föräldralöse zigenarpojken Heathcliff. Många chockeras av Earnshaws beslut att ta in en sådan smutsig oäkting i familjen. Hindley fattar genast motvilja och börjar odla ett grymt hat gentemot den nye pojken. Catherine finner däremot snart sin själsfrände i den samme. Mellan Heathcliff och Catherine växer en unik och stark kärlek fram. Nelly beskriver Catherines hängivelse till Heathcliff när hon talar om att aga inte hjälper på den egensinniga flickan; " Det värsta straff man kunde hitta på att ge henne, var att skilja dem åt, och ändå fick hon mer bannor för hans skull än någon av oss andra". De växer upp tillsammans och lever i sin egen lilla värld, oftast ute på hedarna. Mr. Earnshaw vill bara se dem lyckliga och vad resten av människorna tänker rörande det, som Nelly kallar de förvildade, paret, bryr han sig föga om. De bara lever. För och med varandra. De tillbringar dagarna med bekymmersfri lek ute på hedarna. När de två är ensamma tillsammans, är Catherine fri från resten av människornas förväntningar om att vara en fin dam. Heathcliff är fri från resten av människornas nervärderande syn på honom som "oäktingen" och "zigenaren". De älskar varandra för vilka de är, de är Catherine och Heathcliff. Människor. Hindley och Heathcliff fortsätter å andra sidan utveckla sin mycket destruktiva och hatfyllda relation till varandra. En dag då de är i tonåren avlider gamle Mr. Earnshaw och ny herre på Wuthering Heights blir Mr. Hindley Earnshaw, som nu får chansen att både fysiskt och psykiskt ge uttryck för sitt hat gentemot Heathcliff. Heathcliff själv lider i det tysta och väljer att stanna kvar på Wuthering Heights för att få vara nära sin Cathy, som han kallar henne. Inom sig så sparar han dock sitt hat i lager på lager, och hämndkänslan bygger sig allt starkare. En dag när Catherine och Heathcliff är ute på heden så letar de sig bort till Thrushcross Grange, där familjen Linton med sina två barn Edgar och Isabella huserar. Vakthundarna får tag i Catherine som blir illa skadad och tvingas bo kvar i det aktningsvärda hemmet i flera veckor. Tillbaka till Heathcliff återvänder en tillfixad och förändrad ung dam, och jag tror att det är där som den onda cirkeln tar fart på riktigt - Heathcliff tror att hans Cathy är på väg bort från deras egen lilla värld för att istället inträda i den respektabla rollen som Miss Catherine Earnshaw. Heathcliff lämnar raskt, sviken och omskakad, Wuthering Heights för att skaffa sig ett namn, pengar och auktoritet. Förmodligen för att kunna följa Catherine dit han misstänker att hon är på väg. Catherine blir förtvivlad och gifter sig så småningom med Edgar Linton. Sen kommer den nya, förändrade Heathcliff hem igen.
Drygt tjugo år senare hyr en gentleman, vid namn Mr. Lockwood, godset Thrushcross Grange. Där får han av hushållerskan, Nelly, berättat för sig historien om Thrushcross Grange ägare Mr. Heathcliff, och familjerna Earnshaws och Lintons öden. Efter ungefär halva boken byts berättarperspektivet och det är istället Mr. Lockwood som återger resten av historien så som han fått det berättat av Nelly. En bit i början och i slutet, samt något kort stycke här och var mitt i boken, så är det helt från Mr. Lockwoods perspektiv, då han berättar i nutid om sina iakttagelser vid sina få besök på Wuthering Heights.

Språket Emily använder påminner om sina samtidas. Jane Austen levde precis som Emily Brontë under romantiken och det speglas i deras språk. Det är mycket mystik och känslor. Liknelser sägs vara ett utmärkande stildrag under romantiken, men jag tycker nog att det används nästan lika mycket metaforer i den här boken, t ex så säger Heathcliff "Å, Gud, det här är outhärdligt! Jag kan inte leva utan mitt liv! Jag kan inte leva utan min själ!", vilket då syftar på Catherine. Den stora skillnaden mellan de samtida kärlekshistorierna och "Svindlande höjder", är den obehagliga stämningen som karaktärernas mörka läggningar skapar. Man kanske skulle kunna kalla "Svindlande höjder" en romantisk skräckhistoria. Både skräcklitteraturen och den romantiska litteraturen har sina stora föregångare under romantiken, så som Edgar Allan Poe och Jane Austen. Så det är troligt att Emily var influerad av båda genrena. Man brukar säga att romantiken också var naturens nya epok, och det märks i "Svindlande höjder". Naturen, och då i synnerhet de vidsträckta hedarna som omringar Wuthering Heights, har en stor roll i historien. Hedarna är med och bildar hela uppfattningen om livet för huvudpersonerna. De lever ensligt och ödsligt. Hedarna är lika vilda som Catherine och Heathcliffs kärlek, och vädret skiftar lika snabbt som karaktärernas humör. Den frihet från krav och fördomar som Heathcliff och Cathy upplevde när de var ensama på heden kan ses som kritik mot de klassamhället och normerna som verkade i 1800-talets England. Meningsuppbyggnaden kan ibland kännas lite väl lång och krånglig, men språket är mycket vackert och detaljrikt.
Den här kärlekshistorien är annorlunda än alla andra jag har läst. Den är så långt från en gullig och rar kärlekshistoria man kan komma. På grund av de flesta av karaktärernas mörka läggning, så ligger det nära till hands att snarare vilja kalla historien en hathistoria. Men ju mer man läser den, så förstår man att det är en kärlekshistoria utan dess like som utspelar sig mellan bokens huvudkaraktärer, Catherine och Heathcliff. Huvudpersonerna är väldigt intressanta och fängslande, men ganska svåra att tycka om. Catherine är trots sin vackra utsida, med långt mörkt hår, en nätt men kurvig figur och stora ögon, egocentrisk, krävande och med ett mycket eldigt humör. Heathcliff gör inte lika mycket väsen av sig utåt sett, men det betyder inte att han ser mellan fingrarna och utan vidare förlåter vad han tvingas utstå. Tvärtom smider han djävulska planer och blir så fort han får chansen en riktig tyrann och tycks stå bortom allt vad sympati, rättvisa och objektivitet heter. För alla utom sin Cathy naturligtvis. Utan åtskillnad betraktar han alla, utom Cathy, med hat i blick och hjärta. Jag ville verkligen hitta, och ansträngde mig för att försöka hitta, några mjukare drag hos personerna, som skulle göra det lättare att förstå och tycka om dem. Men det verkar som deras, och i synnerhet Heathcliffs, enda ödmjuka punkt är deras kärlek till varandra. Jag tycker det är intressant att boken skrivs utifrån Nellys iakttagelser. Hon är en tjänsteflicka med en utomståendes perspektiv, men har samtidigt funnits med i familjen sedan första början och känner alla utan och innan.
Det här är en av mina favorithistorier. Jag vet att det har kallats en känslomässig misshandel att läsa "Svindlande höjder". Det kan jag inte säga emot. Men den berör och lever kvar, långt efter man läst sista sidan. Därför tycker jag att den helt klart är läsvärd.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Wuthering Heights är en klassiker som jag läst ett par gånger på originalspråk. Talar man inte flytande engelska rekommenderar jag dock inte det - för en gångs skull. Språket är föråldrat och använder dialekt.

Brontë ger en vacker och levande bild av den vinpinade nordengelska landsbyggden för 150 år sedan, men boken är naturligtvis mest känd för sin mörka och hjärtslitande kärlekshistoria mellan Catherine och Heathcliff. Visst har boken sina svaga punkter, helt beroende av författarinnans begränsade kunskaper och erfarenheter. Men karaktärerna är starka och fängslande, om än inte direkt sympatiska.

Emily Brontë skrev också en samling vacker och mörk poesi, för den som blivit biten.

Betyg 4

Jag är tolv år och jag tyckte den var helt fantastisk man kom in i en helt annan värld och jag kunde inte sluta läsa den. Jag läste den mest för att det är Bella Swans (i Twilight ) favorit bok och jag ångrar mig inte. Hindly och Cathrine bor på Wuthering Highs med sin far, men när han oväntat kommer hem med en mörk kille vid namn Heathcliff förändras allt. Chatrine blir förälskad och man får vara med om många generationer. Mrs Dean berättar hela historien som hon varit med om under sitt liv som hushållerska för Mr Lockwood som besöker gården intill.

Betyg 5

Härlig bok. En klassiker. Läs och läs om!

Betyg 4

Visserligen är svindlande höjder en otroligt omodern roman, men är helt klart värd dess genre; en äkta klassiker. Den är spännande, sorglig och deprimerande, men också en av de mest romantiska romanerna jag läst. Den innehåller så blandade känslor, hat och kärlek så stark jag aldrig läst om innan, och man kan inte annat än älska den här boken, "Svindlande höjder" av Emily Bronte!

Betyg 5

En riktigt bra bok, intressanta karaktärer och ett jättefint flytande språk. Måste dock erkänna att jag tröttnade lite efter en sådär 350 sidor... en aning för lång i mitt tycke, men mycket läsvärd.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Tråckig bok med många ord och jag orckade inte läsa hela ens... 500 sidor skit. Dåligt översatt okscå.

Betyg 1

Jag har läst många kärlekshistorier, men det här är nog den enda som riktigt räknas som KÄRLEKShistoria, den var väldigt fin, men samtidigt mörk och dyster.

Jag läste den i ett skolarbete och jag är i efterhand glad att jag valde den. Jag hade innan hört att den var jobbig att läsa på engelska och att man inte förstod någonting av den, men efter de första tjugo sidorna hade man en ganska bra uppfattning av vad som faktiskt hände. Engelskan var inte svårare än någon annan engelsk bok och beskrivningarna var levande!

Läääääääs!

Betyg 5

Jag hade nog någonstans alldelles för höga förväntningar på denna bok, eller i alla fall en helt annan bild av hur den skulle vara. Emily Brontë skriver mycket bra och fängslande, även om det ibland kan bli lite väl storslaget.

Men bokens karaktärerhar jag väldigt svårt för och är väldigt krävande. Det finns knappt någon, i så fall möjligen Hareton Earnshaw, som jag känner någon sympati för. Catherine är bortskämd, envis och självisk och jag har väldigt svårt att tycka om henne, och när det kommer till Heathcliff är han en ren tyrann. Bland resten är det få som jag ser något positivt. Inte ens Ellen Dean, hushållerskan, tycker jag riktigt om. Däremot tycker jag det var snyggt av Brontë att göra henne till berättare. Hon är utomstående men med en inblick i hela deras liv.

Slutet tycker jag höjer hela boken. Och jag sträckläste det sista. Men slutbetyget blir bara 3+, men kanske höjs det ifall jag läser boken en andra gång.

Betyg 3

Spännande och gripande. Tyvärr tycker jag att den är dåligt översatt, om ni ska läsa den läs orginalet-

Betyg 4

En besynnerligt gripande klassiker.
Sällan har väl kärlek och hat beskrivits mer dynamiskt än i dessa spektakulära karaktärers vansinniga känslosvall. Det är en lokal historia om inskränkta människor och oförnuftig kallsinnighet. Den burdusa dialogen bidrar till en kärvhet som berör.

De många känslobeskrivningarna är träffsäkra och Brontë lyckas verkligen gripa läsaren. En mörk men läsvärd klassiker.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

En mörk och gripande kärlekshistoria där hämndbegär och hat tar mycket stort utrymme. Det är en intressant berättelse som dukas upp av tjänstekvinnan och som fängslar mig som läsare.

Betyg 3

Man brukar säga att livet sällan blir som man tänkt sig. Kanske är det ändå bra så. Om man i förväg hade vetat vilka fruktansvärda olyckor som skulle komma att drabba en, hade man förmodligen valt en annan utväg. Åtminstone känns det på det viset när man läser "Svindlande höjder" där olyckorna fortlöper generation efter generation, och där lyckan är så pass emotionellt hushållen att den knappast ens är skönjbar.

"Svindlande höjder" är en emotionell berg- och dalbana av stormande kärlek, vettlöst hat, totala självbevarelsedrifter och enorma hämndbegär. Detta genomsyrar hela romanen och huvudpersonerna är så instinktiva i att reagera på sina känslor istället för att reflektera kring dem och därmed agera "förnuftigt" på dem. Det är extremt och svallande, men samtidigt en fantastisk och mörk sträckläsningsupplevelse.

Romanen väcker tankar om kärlekens väldiga kraft. Till skillnad från Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande" där den obesvarade förälskelsen mestadels är något som förtär en inifrån, yttrar sig denna både inåt i samband med det emotionella nedbrytande och utåt genom såväl verbal som fysisk våldsamhet.

Men det är Heathcliffs hämndlystna begär som genomsyrar större delen av boken. Är hämnd över förtryck och svunnen kärlek rättmätig kan man fråga sig? Brontë är fantastisk på att nyansera karaktärerna vilket även får de till synes mest ondskefulla att även besitta en gnutta mänsklighet som inte går att bortse ifrån, trots att en fullständig sympati kanske är svår att uppnå. Men det är i alla fall kärleken som övervinner allt, vare sig det gäller människorna i detta liv, eller de älskade som får återses i livet efter detta.

När jag nu lyssnar på Kate Bush' "Wuthering Heights" betyder låten något helt annat för mig. Varje gång hon efterlängtansvärt sjunger ut Heathcliff tänker jag på kärlekens kraft och dess dubbelsidighet: alltid förtärande, men inte nödvändigtvis i negativ bemärkelse.

Betyg 4

Väldigt bra!

Betyg 5

En väldigt duktig berättarteknik av författaren. Men tyvärr kan jag inte se boken som romantisk. Båda huvudkaraktärerna(kärleksparet) framstod som hjärtlösa och elaka, även mot varandra. Tyckte den mest var underlig och förtryckande mot de flesta inblandade.

Betyg 2