Röster

Detta är argumenten
Mats Peter är un, omkring de tjugo. Han är som de flesta unga människor i denna tid på en gång erfaren och oerfaren.
Om världen har de inga illusioner. Den är starkt politiserad, i och för sig ett frihetstecken, men den ligger i händerna på maktens människor och makten har inga goda motiv.
(Makten älskar förbrukning och hatar skapande.)
Vid maktens sida blomstrar åsiktsindustrin som slår hårt mot allt och alla, även mot sig själv.
Mats Peter misstror gemenskapen men även sig själv. Varje kollektiv fordrar en ledare och ledare är makt. En privat frihetskamp i en starkt beskuren borgerlig värld är en omöjlighet.
"Ge mig därför ett enkelt jobb och låt mig leva efter mitt eget huvud. Jag ska undvika "jag" och aldrig ropa "leve ledaren""

Men men men. Människorna är många, deras anrop, lockelser och förmåga till fantasi angriper honom; hans motaglighet för intryck är stor; steg för steg drivs han omärkligt till nya ställningstaganden fram till den punkt där han upplever verkligheten inom och utom sig; och hör kallelsen: "Ut i livet med dig, ut i stormen".

Utdrag ur boken:
"det spontana livet kommer alltid att vara sig likt. trivialt, instängt, fullt av upprepningar, som till slut blir så trista att döden själv hälsas som en befriare. Help help I fell life come closer when i only wish to die.
men det är långt dit. vem hyser inte innerst inne en bergfast tro på överaskningar?"

Medelbetyg: