Geoffrey chaucer måste ha fått tag på Giovanni Boccaccios "decamerone" nån gång under sin ungdom, det kan inte ha varit så svårt att få tag i denna novellsamling för denne man, speciellt eftersom detta verk måste ha fått både beröm och galla över sig av samtliga i Europa.

Detta verk har inspirerat chaucer till det verk som senare ska kallas "canterbury tales", 24 berättelser om pilgrimer som är på vallfärd till Thomas Becketts grav i canterbury.

dessa pilgrimmer med allehanda yrken gör varandra sällskap under denna resa, och för att fördriva tiden så ska samtliga utom en vara åhörare, den som ej är åhörare, han är berättaren. för att göra det hela mera spännande, så ska det vara en berättelse om någon med samma yrke som någon ur lyssnarskaran. detta gör det hela mera spännande, och ju mera den ene tar illa upp, ju värre blir dennes berättelse om den andre, detta kallas hämnd.

canterbury tales är enligt mig stäpet vassare än vad decamerone är, men decamerone är å andra sidan mångfaldigt fräckare.

dessa två böcker är så lika varandra att man har svårt att komma ihåg i vilken av dessa man ska placera de olika berättelserna. men helt klart värt att läasas båda två.

Betyg 4

Läste denna då jag läste engelska på högskolan.

Ett detaljerat, vågat och socialkritiskt samtida dokument över medeltidens människor, från rik till fattig.

Skriven på medeltidsengelska, men det finns även nyöversättningar för dem som inte orkar harva igenom den svåra prosan.

Gillar man historia så är The Canterbury Tales ett måste.

Betyg 4

Jag har aldrig orkat mer än de första verserna, men de läste jag i den medeltidsengelska versionen, den engelska och den gamla svenska översättningen. Den gamla svenska översättningen (När blid april...) var så långt den bästa och förmedlade en underbar känsla av april och vår och uppbrott.
Dom raderna räcker för mig till en god trea!

Betyg 3