Detta är en kort bok som man lätt tar sig igenom en söndagsförmiddag, och varför inte, söndag är ändå en sån där skit-samma-dag.
Den är för det första fantastisk och för det andra fantastisk. Den är lätt, den är djup, den är visdom.
Jag gillar människor som på en liten yta både kan roa och dela med sig av sin visdom. Fler borde göra det och fler kan dela med sig, det gäller bara att tro på vad man vill göra.
Det är precis vad Jonathan Livingston Seagull gör och det lönar sig inte bara för honom utan för alla som vill lyssna.
Så läs boken och lyssna till dess inneboende lugn och vishet jag lovar att ni inte kommer ångra er.

Så nu har ni någonting att göra näst söndag. Varsågod.

Betyg 5

Jag hörde att nån moderat använde den här boken som manifest för sin politiska åskådning. Fånerier. Sen jag läste den här boken när jag var i 10-årsåldern har den funnits kvar hos mig, som en stark läsupplevelse och något jag brukar rekommendera andra. Om att tro på sig själv och följa sin egen väg. Vackra bilder till.

Betyg 4

mkt imponerad av den här boken när jag var liten (lägre tonåren). nu tror jag inte jag skulle orka igenom den.

Betyg 3

Den här boken är en pärla. Tänkvärd, vacker och inspirerande. Jag har läst den flera gånger, för att fylla på vetskapen om att man inte alltid måste följa mönstret, man kan lyckas om man bara kämpar på, och frihet är att våga testa sina gränser. Jonathan Livingston Seagull kämpar envetet på för att bli mästarflygaren, och man kan inte annat än falla för hans envisa strävan. Det är en varm och tankeväckande historia, det händer inte mycket, men det är stor dramatik ändå.

Betyg 4

Jonathan Livingston Seagull är annorlunda. När andra måsar ägnar sina dagar åt att flyga nära havsytan i jakten på mat flyger Jonathan högt och snabbt. Hela tiden vill ha ta reda på hur högt han kan flyga och hur snabbt.
En dag, när han överträffat alla hastighetsrekord som någonsin satts, upplever han att han funnit något nytt. Hanhar funnit en ny mening för sig och sin flock. Och flocken såg på nära håll när han gjorde sin bedrift. Så när flockäldste kallar honom till cirkelns mitt väntar han sig hyllningar som den banbrytande pionär han är. Men i stället möts han av oförståelse, rädlsa och uteslutning ur gemenskapen.
En mås ska söka mat och flyga lågt. Inget annat accepteras. Så Jonathan ger sig i väg och fortsätter sin kamp att nå högre. Till slut når han så högt att han stöter på flocken som är som honom. Som kommit vidare till nästa nivå och nästa och nästa. Jonathan fortsätter att i rasande tempo utvecklas och gå vidare - tills den dag då han bestämmer sig för att återvända till sin flock och trots allt försöka få dem med sig i sin väg uppåt och framåt.

"Måsen - berättelsen om Jonathan Livingstone Seagull" skulle jag vilja placera i genren inre utveckling och spiritualism. En genre där författarna ofta lockas att dra på för höga växlar och helt gå upp i sina visioner. Som exempel den mycket senare "Den nionde insikten".
Där många böcker i genren tappar grepp om verklighet och relevans behåller "Måsen..." - trots att huvudpersonerna är fabelaktiga måsar - sin jordbundenhet och sans.

Budskapet är på ett sätt mycket tydligt - och nästan övertydligt: "Inskränkthet och rädsla för förändring är dåligt, öppenhet och mod att utmana det okända är bra." Men det som jag upplever "Måsen" har, är fler bottnar, fler nyanser och en ton som tillåter motsägelser. Framför allt det sista gör att jag kan ta till mig budskapet.

När jag grunnar mig igenom bokens budskap kommer jag fram till att budskapet är tydligt och allmänt, ja - men vad man får ut av det är ytterst individuellt. Jag tolkar budskapet som att varje individ har sin egen väg att gå och sin egen plats att fylla - och genom att söka och finna den, finner man tillfredställelse med sin tillvaro.

Inläsaren Pär Lagergren gör en nedtonad och mjuk inläsning som jag känner går helt i ton med boken.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Läs inte!

Betyg 1