För tre år sedan försvann Arthurs älskade morfar spårlöst. Nu, när Arthus tionde födelsedag nalkas skockar sig molnen kring lantgården där han bor med sin mormor. Betalningsanmärkningarna hopar sig och snart kommer de båda stå på bar backe. Men det finns ett hopp i skatten som Arthurs morfar en gång grävde ner på gården. Den enda som kan hjälpa vår lilla hjälte att finna skatten är ett minifolk som bor djupt ner i grönskan i trädgården. Arthur måste förvandlas till en minimoj och bekämpa deras ondskefulla fiende Maltazar som i sin tur hotar att förinta hela deras folk. Turligt nog får Arthur hjälp i den envetna prinsessan Selenia och hennes busige bror pysen.

Det här är den första boken i serien om Arthur. Författaren Luc Besson är inte särskilt känd som författare, men som regissör är han kult! Han har skapat mästerverk som "Det stora blå", "Det femte elementet", "Leon" och många många fler. I "Arthur och minimojerna" visar han att han behärskar fler områden än filmens. Stilistiskt är denna barnbok mycket lik ett manus. Den är skriven i presensform och beskriver utförligt miljön som om den skulle bli uppförd på scen. Historien känns knappast nyskapande. En liten pojke ger sig in i en ny värld och blir förälskad i en flicka. En busig bifigur finns självklart med för att lätta upp stämningen. På sätt och vis finner jag inget att anmärka på. Det här är en rolig, rörande och gullig liten bok som säkert kan hitta många läsare runt om i världen. Tyvärr kände jag att berättelsen kändes tunn. Roligast är egentligen naturbeskrivningarna av hur världen kan te sig om man bara är några milimeter lång. Jag ger denna bok en treaplus i betyg. Den är bra, men den tilltalade inte mig.

Betyg 3

En rolig bok

Betyg 5