Helen Reilly (1891-1962) räknas som en av de första som skrev polisromaner, d.v.s. ganska realistiska böcker med ett poliskollektiv som arbetar metodiskt. Det märks inte så mycket i den här boken, flera av hennes böcker hade även drag av mysrysare vilket märks tydligt i "Ingen tid att förlora" även om Reillys hjälte skotten McKee dyker upp en bra bit in i boken.
Jag tyckte gåtan var lite för snirklig, bra men kanske överarbetad - det kommer in en kärleksförklaring mot slutet som känns helt malplacerad. Boken är avkopplande och trevlig, men inget speciellt. Den tog trots allt ganska lång tid att ta sig igenom.

Betyg 2