Borgia, Berättelse om en ondskefull familj

Familjen Borgias rykte står sig in i dessa dagar som en samvetslös maktfraktion under renässansens Italien. I Christopher Hibberts populärvetenskapliga framställning får familjemedlemmarnas vittrade ben åter kött på sig, och framstår framför våra ögon som återigen i högsta grad levande och pulserande: de är återuppståndna från sin egen tid, decennierna kring år 1500.

Inte minst blir skildringarna levande, genom de stora mängder citat ur brev och dagböcker som Hibbert lyfter fram.

* * *


Borgia kan läsas nästan som en historisk roman: anekdoterna finns där, de nästan häpnadsväckande starka karaktärerna finns där, maktkamper, intriger och kärlek, skandaler och mord: allt finns där.

Men familjen Borgia var på riktigt. Och tre av deras centralgestalter har Hibbert särskilt fokuserat på i sin oavbrutet spännande bok: påven Alexander VI (1431-1503), och två av de barn han fick innan han blev Kristi ställföreträdare på jorden: Cesare Borgia (1475/76-1507) och dennes syster Lucrezia Borgia (1480-1519).

Det blir en berättelse om de ytterst känsliga diplomatiska relationerna mellan de italienska furstendömena, kyrkostaten, Spanien och Frankrike. Det blir en berättelse om ett påvedöme vars företrädare och tjänare mer tjänade penningen och svärdet än mannen från Nasaret. Och det blir en berättelse om hur makt är rätt i en tid då rätt inte var något annat än vad som stipulerades i den senaste alliansen.

Medelbetyg: 3 (1 röster)