Lars Ericson Wolkes bok ”Sten Sture den yngre” är en bra och välskriven biografi. Faktum är att detta är den första biografin som behandlar Sten Sture den yngres liv.

Sten Sture d.y. föddes 1492 som son till riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture). Efter faderns död 1512 tog Sten Sture omedelbart över dennes slott och gårdar vilket fick både hans styvmor och riksrådet att känna sig orättvist behandlade. I öppen strid med riksrådet som i januari 1512 valt Erik Trolle till riksföreståndare lät Sten Sture hylla sig själv som sådan av bondebefolkningen i de olika landskapen och drev även igenom att riksrådet den 23 juli 1512 godkände honom som faderns efterträdare.

Sten Sture den yngre planerade att sätta kungakronan på sitt eget huvud men planerna höll på att grusas när den dansksinnade Gustav Trolle år 1515 kom hem från Rom som nyutnämnd ärkebiskop och tillsammans med Kristian II visade honom öppet trots. Då Trolle sedan organiserade det gamla unionspartiet blev det för Sture nödvändigt att 1516 belägra ärkebiskopsslottet Almarestäket där Trolle befann sig. En dansk här blev 1517 bortjagad från Stockholm och i december samma år kapitulerade Almarestäket och jämnades med marken. Dessutom sattes Gustav Trolle i fängelse.

När Kristian II 1518 kom till Stockholm med en stark här och flotta, besegrades han av Sten Sture den yngre i det ryktbara slaget vid Brännkyrka den 27 juli 1518. Under de efterkommande förhandlingarna mellan Kristian II och Sten Sture tog Kristian folk till gisslan (bland annat Gustav Vasa) och förde dessa till Danmark.

År 1520 började ett nytt danskt anfall mot Sverige. Sten Sture mötte den danska hären vid Bogesund (nuvarande Ulricehamn) i mitten av januari men blev sårad redan i början av striden. När den svenska hären såg att han blivit sårad slog de till reträtt. Sten Sture dog under resan tillbaka till Stockholm på Mälarens is, den 3 februari. Väl tillbaka i Stockholm begravdes han i Gråmunkeklostret.

Vid Stockholms blodbad i november 1520 lät Kristian II gräva upp Sten Stures lik och bränna det på bål till tecken på det kätteri som kungen tyckte han gjort sig skyldig till genom sitt uppträdande mot Gustav Trolle.

Betyg 4