En resa genom krigets Ukraina, ett reportage från våren 2022, Cyril Hellman


Cyril Hellman och Geir Angell Oygarden bestämmer sig våren 2022 för att ge sig ut på en reportageresa till krigets Ukraina, egentligen känner de inte varandra men genom en gemensam bekant har de blivit sammanförda. De är väldigt olika som personer, Cyril anser sig själv som den slarvige och Geir mer den ordningsamme, det blir något komiskt när han beskriver deras olika personligheter. Men det ska visa sig att den kombinationen kanske inte var en nackdel.

Trots det svåra ämnet så har författaren Cyril Hellman lyckats skriva mycket lättläst och underhållande, det är en personlig ton boken igenom och Cyril bjuder verkligen på sig själv, hans rädslor och tankar, han gör inga försök att försköna sig själv och det liv han lever och levt. Många återblickar bland annat från sina barndoms somrar, som han tillbringade med sin mor i Ryssland, så man kan förstå att känslorna är motstridiga.

Fakta blandas med återblickar och nutid. Men det finns svåra passage som när han berättar om tortyr och våldtäkter, på barn, pojkar och kvinnor, och funna massgravar. Det är så svårt att ta in att människor kan vara så grymma, dessutom få medalj för ”enastående insatser”, detta passage var väldigt svårt att läsa. Här gör Cyril också ett avsteg från sin yrkesroll när han med hjälp får ut en kvinna och hennes dotter från Ukraina, senare också hennes mor och några till. Han skriver, att då har vi i alla fall gjort något för mänskligheten. Just det kan jag känna, vad kan man göra? Jag följer med i nyhetsflödet, läser och lyssnar och det känns till slut så maktlöst. Att det är ett kämpande folk som sätter sin frihet högt, förstår man.

Några slutord från Kievs borgmästare Vitalij Klytjko som Cyril träffade,” Vem är du beredd att dö för? Bara din familj, eller hur? Ryssarna strider för pengar, vi strider för våra familjer och vår självständighet. De kan aldrig vinna”

Betyg 4