Det här är en ganska valhänt deckare, det är alldeles för vagt för länge - huvudpersonen Sam kallas till godset Kerrsta för några "mysterier". Det är trögt att läsa vidare, men mot slutet märker man att det finns en bra gåta - tyvärr är den presenterad på ett inte så bra sätt.

Sen är det en sak till... Huvudpersonen har en monolog om kvinnor som man fullständigt baxnar inför. Den utmynnar i tal om att "klå sin hustru" och att det kanske är nödvändigt för ett lyckligt äktenskap!! Ett fullständigt barockt och farligt resonemang... Man undrar i vilket århundrade huvudpersonen hör hemma, och hur någon kvinna kan finna honom attraktiv.
(Borde väl egentligen sätta en 1 i betyg, men jag har valt att gå på deckarbiten.)

Betyg 2