För lite drygt en månad sedan så skrev jag en recension om Cornell Wolchers: "Brud i svart", en gammal månadsdeckare, som Lisa Hesslind här lockade mig med omslaget av en annan gammal, för mig helt okänd månadsdeckare. Nyfiken som jag blev beställde jag ett exemplar på Bokbörsen och nu är den utläst.
Någonstans beskrivs den här boken som en kanadensisk skräckklassiker, därför är det för mig lite udda att jag enbart lyckas hitta en till recension av den här på boken på nätet, och en mycket dålig sådan därtill. En bok alltså, som har nästintill inga recensioner att komma med, ens på engelska- det passar mig perfekt. Jag är ju svag för de lite mer udda av böcker. Boken skrevs redan 1941 under titeln: "Crazy to kill", men jag skulle gissa att översättaren här har förnyat en hel del fraser då språket inte alls för mig känns särskilt gammaldags.
På ett privatägt mentalsjukhus i utkanterna av New York, råder en konstant skräckstämning för såväl patienter som personal. En efter en mördas dem, sköterskor, en vaktmästare, en läkare. En mörkklädd gestalt besatt av att mörda, tycks härja på den stora egendomen. Den bulldoggliknande kriminalkommissarien Hogan med sin ständigt otända cigarr i mungipan och hans mannar tycks inte komma någonvart med morden, då varje natt någon ny mördas. Som tur, kanske- finns här Agatha Lawson som är bokens berättarjag. Agatha har själv varit patient på mentalsjukhuset i tio år och ska snart skrivas ut. Hon känner de alla, personal och patienter: Här finns Mrs. DuPont som vägrar prata engelska och som skriker hela nätterna igenom på franska och Mrs. Parsons som tycks se mördare överallt.
Kanske att hon, Agatha, den drygt 60-åriga gamla ungmön som älskar deckare, kan lyckas finna mördaren innan han eller hon slår till på nytt? Det är om hon själv lyckas överleva natten. En natt vaknar hon nämligen upp av en svartklädd gestalt som befinner sig i hennes rum och mycket snart har hon ett par händer om halsen...
En väldigt bra och trivsam thriller som jag omöjligt kunde lägga ifrån mig. Här finns en gammaldags skräckinjagande spänning, massor av märkliga karaktärer och dessutom är den sprängfylld av humor. En rysarkomedi kanske? Slutet innehöll dessutom en riktig tvist för mig som läsare där allt jag trodde mig veta med säkerhet, visade sig i själva verket enbart vara en illusion och mördaren var den som jag minst av allt misstänkte. De dryga 250 sidorna for fram i en rasande fart för mig! Tack för tipset Lisa!
Toppbetyg!

Betyg 5