Eva Dahlbeck känner man ju mest som skådespelerska, men hon blev författare på 70-talet och slutade med film och teater.
Den här boken utspelar sig på 1890-talet, och slutet avslöjas på första raden. Det är ju ett sätt att skriva en bok på som gör det svårt för författaren, men här klarar hon det bra. Det händer ju andra saker i slutet också.

Språket är någon slags lekfull tungroddhet, inte helt lättläst men det är ett snyggt språk. Huvudpersonerna är väldigt fint skildrade, och det glöder i den vardaglighet med sitt damoklessvärd.
Nu skulle boken kunna kortas, och på slutet introduceras några nya personer som inte helt kommer in på ett bra sätt.

Betyg 3