Blårockarna har fått nya upphovsmän, och man är ju klart nyfiken på hur det ska vara. Manusmässigt känns det nära Cauvin (den ursprungliga författaren), tunt men medryckande - bra miljö med barnhemmet. Vi är till och med i London där det också bråkas.
Teckningsstilen ser okej ut den med, men den skiljer sig en del från Lambils bilder. Ibland ser figurerna inklippta, men man vänjer sig snabbt - det känns som att Blårockarna är i goda händer.

Betyg 4