Tyvärr, så blir jag rejält besviken av den här boken. Det här är den andra boken jag läser av de tidigare böckerna skrivna av Jean Bolinder och jag tycker inte om den. Om jag jämför med två av hans senare verk, Oskulden (1997) och Martin Luffas hemlighet (2002) som var två förstklassiga mycket konstnärligt skrivna deckare som verkligen stack ut från mängden, så är den här boken en ganska vanlig dussindeckare. Grundidén är ganska bra och det skulle kunna bli bra, men spänningen lyser med sin frånvaro, jag kommer aldrig in i handlingen som jag upplever som seg och slutet var riktigt löjeväckande. Nej, det här var verkligen inte en av hans bästa böcker.
Välskriven, men ingenting som jag kan rekommendera.
Slutbetyg, en stark 1:a!

Betyg 1