Sophie Scholl kämpade mot nazismen under andra världskriget. En kamp som ledde till hennes död den 22 februari 1943. Boken handlar om hennes liv.

En mycket intressant bok om en riktig hjältinna, men ändå tyckte jag att det emellanåt var ganska svårt att koncentrera mig på texten. Författeren Hermann Vinke skriver inte på ett sådant sätt som fångar mig i historien. Boken hade kunnat varit så mycket bättre, men den var ändå väldigt väldrigt bra och jag är glad för att jag har läst den.

Betyg 3

Sophie Scholls korta liv är ett slags collage över Sophie och hennes tankar. Författaren har valt att inrikta sig på just Sophie av de båda motståndskämparna Hans och Sophie som var 23 respektive 21 när de kallblodigt halshöggs för sin tro på frihet, i motsats till allt nazismregimen stod för.
Sophie var en facinerande ung människa med en stark drömmande sida, med en lika praktisk och rationell sida som inte kunde stå utanför det onda och bara se på. Dessa två sidor av Sophie kombinerades till en helhet och hon kom att bli en nyckelperson i Vita rosen. Hennes motstånd märks i hennes brev till släktingar och vänner, hennes dagboksanteckningar men också hennes oerhört känsliga skisser och målningar. Sophie var en kreativ människa som älskade naturen och njöt av livets alla små gränslösa glädjeämnen....den här boken följer Sophies utveckling i den övriga familjen och hennes slutliga martyrdöd för friheten.

Boken är kort, bara 160 sidor med teckningar och en enkel berättelse om Sophie och hennes utveckling. Här man låter ana en flicka, inte som andra. Författaren har valt att inte framhäva hennes hjälteinsatser för högt utan se hennes kamp som en vanlig människas kamp. Ändå ligger skuggan av Sophies intellektuella Jag tung över boken. Man får känslan av att hon valde sin död för att hon var intellektuell och jag kan uppleva att det är en missvisande bild. Många andra i tredje riket var intellektuella men gjorde likväl helt andra val. Istället upplever jag att Sophies val berodde på hennes starka patos, hennes tro på rättvisa och människan. Ofta framhävs skulden i Vita Rosens namn, den kollektiva skulden som alla som INTE gjorde något skulle komma att dela. Och hur rätt fick de inte. Ändå är den här boken inte en bok jag skulle rekommendera att läsa i skolan. Den känns för fattig för det. Det är en fin bok men absolut ingen som griper en särskilt starkt.

Betyg 2

den här boken läste jag någon gång på högstadiet/gymnasiet.
Tyvärr gjorde jag det efter att jag läst Molnfri bombnatt... Så den föll som i den bokens skugga, även fast det är en biografi, vilket "molnfri... " inte är. Den fick mig i alla fall att vilja ta reda på mer om "Vita rosen", så den lämnade mig ju inte helt oberörd...
Sen fick vi se filmen på tyskan... Från den minns jag mest att Sophie hade hår under armarna. En väldigt "Platt" film, som kanske säger mer om hur bortskämd man är av action, än av det historiska värdet av den.

Betyg 3