Om man bortser från den ordvitsiga knäpptiteln så är det här en bok som har sina plus. Intrigen är inte fullödig, och personerna något anonyma. Men hela stilen med Ulla Trenter själv som berättare är så lysande (det var ett grepp hon använde i flera böcker), och det blir så trevligt att guidas runt i Sörmland av henne. Mycket mat är det med, som sig bör i en Harry Friberg-bok.
Och om nu intrigen inte var perfekt, så är den helt okej. Men man förstår aldrig riktigt poängen med de två barnen.

Betyg 3

Hästböcker är verkligen inte min tekopp. Men den här är ändå ganska så mysig och snart blandas en död man in i handlingen. Och det blir till för Harry Friberg och Ulla Trenter själv att lösa gåtan. Åter igen har hon blandat in sig själv, något jag förut tyckte var ganska så frustrerande men nu trivs jag med ens med henne som aningen klantig problemlösare. Vesper Jonsson medverkar enbart som bikaraktär.
Det var dock många karaktärer att hålla reda på.
Lättläst, småspännande och välskriven!
Slutbetyg, en stark 3:a!

Betyg 3