Maeve Binchy klarade ofta av att blanda allvar med humor och jag tycker som oftast att även Kristin Hannah klarar av det. Den här författaren däremot känns som en äkta harlekin-berättare som enbart klarar av att leverera "gulligull". När jag läser recensioner här eller de fantastiska recensioner boken har fått på goodreads, då undrar jag lite om vi har läst samma bok. Karaktärerna är så klichéartade och berättelsen som sådan är extremt förutsägbar och ganska tröttande enligt mig i all sin enkelhet. Jag har läst några harlekin-böcker som har varit riktigt bra, och klassisk kiosklitteratur från 70 och 80-talet i form av Mysrysare, Allers, Saxons, Lady-thrillers och Rosen-serien, dessa böcker med stor nostalgianda älskar jag. Men det här är enbart ett stort gäsp från mig. Det finns delar av boken som är helt okej, men personligen kan jag inte rekommendera den här boken. Men när jag läser de fina recensionerna så inser jag som vanligt att majoriteten av läsare inte håller med mig. Och det är ju riktigt kul.
Smaken är verkligen som baken!
Slutbetyg, en 2:a!

Betyg 2