Vilma och regnbågsfjädrarna

Aspa är Vilmas bästa vän bland vättarna. Hon vill så gärna visa sin hemlighet och har övertalat Vilma att smyga sig in i Hundgubben Bengtssons lada. De går dit, trots att gubben har farliga kamphundar som springer lösa och Vilma har lovat faster Siri att aldrig sätta sin fot där. Och fast de är försiktiga så kommer hundarna!

– Iiii, hjääälp!

Det var Aspas röst. Vilma såg sig om igen. Den vita hunden hade huggit tag i vätteflickan tvärs över midjan! Den skakade henne fram och tillbaka som en liten trasdocka.

– Släpp! skrek Vilma. Låt bli!

Just i det ögonblicket hände något mycket märkligt. Ljuset förändrades och gårdsplanen badade i ett rosenrött sken. Under några långa sekunder stelnade världen i ett svartrött fotografi. Sedan hördes en knall. Hunden släppte taget om Aspa och backade undan. Något rött och självlysande singlade sakta ner genom luften och landade bredvid Aspa. Och redan innan hon böjde sig ner visste Vilma att det var en fjäder.

Medelbetyg: