Vi kommer snart hem igen

När Tobias var sex år satt han gömd på en vind i en månad och tjugo dagar, för att nazisterna inte skulle hitta honom.

På sin födelsedag fick Livia en röd cykel, som hon hade önskat sig. Året efter bestämdes det att judar inte fick ha fordon, och hon tvingades lämna den till myndigheterna.

Av två stora släkter var Selma och hennes syster de enda som överlevde Förintelsen.
När Bergen-Belsen befriades var Susanna så svag att hon fick bäras ut ur baracken. I famnen höll hon sin pappas glasögon och dagboken han lämnat efter sig när han dog.

När andra världskriget var slut och Emerich hamnade på sjukhus var han 21 år, 175 cm lång och vägde 34 kilo.

Elisabeth kom ensam till Sverige. Men på sanatoriet träffade hon andra judiska ungdomar som liksom hon hade överlevt. De blev en liten familj.

Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth var barn och ungdomar under Förintelsen och kan berätta om hur det var. Vad som hände dem och deras familjer. Vad de kände. Hur de överlevde. Och vad de förlorade.
Här finns vittnesmål om svält, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt.

Medelbetyg: 4 (1 röster)