Boken börjar dramatiskt, Elmer Ali Mohamedi sitter på sitt kontor på Försäkringskassan. Han öppnar ett vadderat kuvert som precis kommit med internposten. Brevet exploderar i hans händer och Elmers kroppsdelar sprids över hela rummet. Boken fortsätter i ett rasande tempo, fler brevbomber exploderar i staden.

Sverigedemokraten, Michael Bäll känner sig missförstådd, ingen orkar lyssna på honom när han spyr ur sig galla över alla flyktingar som han tycker väller in i landet och blir bidragsberoende. Nej, svenska folket gör som de alltid gjort, knyter näven i fickan och kniper käft.

När man hittar en man hängd i ett träd börjar det bli lite för mycket för stadens poliskår. Polismyndigheten har fått en ny chef som är helt inkompetent. Nilsson och Elofsson får själva lägga upp arbetet vilket de gör något motvilligt. Inte blir det lättare när drogen Spice börjar finnas i stora mängder bland knarkarna i staden.

Journalisten Lenny Eriksson är orolig, Extrabladet ska gå i graven, han är bara vikarie på tidningen men ändå?

Boken är precis som debutboken som kom förra året skriven med stor humor, oerhört detaljerad, snudd på burlesk. Karaktärerna är udda, Nilssons häftiga humör ställer till det för honom.

Elofsson är luggsliten och lågmäld men logisk och smart, tillsammans är de ändå ett team som kompletterar varandra bra. Elofsson överraskar när han med blixtens hastighet fäller en medlem i bikerklubben, Brother of Bandaras i golvet och helt sonika bryter av ett hans fingrar, anledningen, bikern har gjort obscena gester mot Elofssons kvinnliga poliskollega.

Så där rullar handlingen på, helt sanslös med mängder av trådar att knyta ihop när boken börjar närma sig slutet.

Som läsare fnissar man åt tokigheterna och förfäras av allt våld.
Den får 4/5 i betyg.

Monica Vängåvans kulturtant

Betyg 4