Det 61:a Blårockarna-albumet (fast alla finns ju inte på svenska) är ett lite udda album. Det känns som ett av de trevligare albumen jag läst, samtidigt som det är utan story känns det. Lite grann som att man dragit ut en bihistoria till huvud-dito. Men... Ja, det fungerar ju. Det är bra. Bäst tycker jag om när Blutch och Chesterfield drar runt med efterlysnngspapprena i den regniga skogen. Och alla djur som Lambil ritar in.

Betyg 4