bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Liknande böcker:
Lex Katarina
 M. Estling Vannestål
The trouble with goats..
 J. Cannon
I en skog av sumak
 K. Östergren
Ny trånad läker snart..
 E. Eriksson
Det känns konstigt att..
 S. Adolfsson
Midnattsrosen
 L. Riley
Vägs ände
 G. Sköld
I mors klor
 S. Forslund
Rödvin och ett misstän..
 M. Lindgren
Nelly utan gårdag
 E. Figes

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker



Två nötcreme och en moviebox

 
Författare: Fredrik Wikingsson & Filip Hammar
Genre: Roman
Ämnesord: humor, ungdom, 80-tal, nostalgi
Utgivningsår: 2003
ISBN: 9185015091
 
Humor:  9
Lärorik:  9

KÖP PÅ CDON.COM




Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen


Du minns ''DDR-Sverige''? Televerket-Sverige? Ett Sverige där det blinkade uppe i tv:ns högra hörn när ett nytt program började i ''den andra kanalen''? Två nötcreme och en moviebox är en humoristisk tillbakablick på ett Sverige som i dag känns uråldrigt, sett genom ögonen på två 70-talister som hävdar att deras uppväxt sammanföll med övergången från ett slags DDR-land till något mer världsvant. Nostalgiskt skimrande anekdoter om ''bortkomna Stenmarksfarsor'', grupprunkningsstunder efter gympan, ''Rör inte min kompis''-knappar och Luciavakor blandas med subjektiva teorier om varför 70-talisterna blev som de blev. Den riktar sig således precis lika mycket till de tilltufsade 70-talisterna som till deras föräldrar, som här får en unik inblick i vad som egentligen pågick i deras avkommors medvetanden när hela familjen satt andäktig framför Razzel på lördagskvällarna.

Utdrag ur boken:
Favorit-utdrag ur boken sid 33-34:

" *HETA LINJEN*

Idag "möts" unga människor i chatrum ("Sexrum"), enligt kvällstidningarna). Chatrum finns på exempelvis Lunarstorm, där medlemmarna kallar sig "Shakey", "Slim Shady" eller "Kåt-Linda, 15" & förväntar sig att de ska få något slags utbyte av vad andra alter ego har att säga.

I DDR-Sverige fanns Heta Linjen. Det fanns en Heta linjen för varje riktnummer, så ville man vara galen så ringde man en grannkommun & kollade läget, men oftast var det hammaplan man besökte. Och det fanns fler angreppssätt när man väl satte igång.

Vanligast i början var att man "lurkade", det vill säga satt tyst & lyssnade när andra människor sa "Hallå.... Hallå... Finns det några kåta tjejer här?" Ett alternativ vara tt låta som en gammal gubbe som försökte ragga upp småtjejer. Ytterligare ett sätt att nyttja "linjen" var att på allvar försöka få kontakt med tjejer. Det var riktigt svårt, förstås. Mindre angelägna svin gjorde alltid sitt yttersta för att sabotera samtalen med repliker som "han vill bara knulla dig" eller "prata med meeeeeeeeeeej istället".

Ett sätt att komma runt det här var att försöka få tjejen att uppge sitt hemnummer, så att man kunde prata ostört. Men tyvärr var tjejernanästan undantagslöst mycket försiktiga med det. & att uppge sitt eget nummervar det inte tal om. Det kunde leda till att någon av de lurkande dårarna skulle kunna börja busringa när föräldrarna var hemma, vilket vore fatalt.

Det ska sägas att hela Heta Linjen-prylen efentligen var (& är, för den finns väl fortfarande kvar) en förkastlig spelplats för gamla pervon, & skulle någon bemöda sig med att rota bland försvunna flickors telefonräkningar så verkar det rimligt att Heta Linjen skulle dyka upp rätt frekvent.

Hit ringde de - unga & förhoppningsfulla med hela livet framför sig - här samtalde de med "trevliga farbröder" som de sedan - dåraktigt - stämde träff med. & hördes sedan aldrig av igen. Runaway train never coming back, wrong way on a one-way track... Etc."

=) ((( Skrivet av LadyRed, datum:050225 ))) =)


Medelbetyg: 3,49 (37 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:

Bli medlem få boktips baserat på dina betyg.
Bok recensioner av Två nötcreme och en moviebox :


lillamy 2004-09-19 23:12
En riktigt härlig nostalgitripp. Det blev många leende, många välkända fenomen... Mycket man minns från sin barn och ungdomstid. Ibland är boken lite "grabbig" men å andra sidan är det ju just två grabbar som skrivit den. En bok som jag kan rekomendera till alla som är födda på 70 talet. Även till er andra också såklart. =)
Betyg 4

Ninnas 2004-09-22 18:55
Rolig! Och igenkännande! En nostalgitripp för oss sjuttiotalister. Himla roligt språk! Filip Hammar och Fredrik Wikingsson beskriver DDR-Sverige ("det gamla Sverige", som det var när sjuttiotalisterna växte upp) så himla rappt och huvudet-på-spiken! Exempel:
"Tre saker som DDR-Sverige bjöd oss på (som inte existerar i dag):
¤ Den blinkande pilen som indikerade att det drog igång ett nytt program på Den Andra Kanalen (en tydligare illustration av ett ömkligt medieutbud är svår att föreställa sig).
¤ 3D-glasögon (ett mer genomskinligt försök att skyla över ett ömkligt medieutbud är svårt att föreställa sig).
¤ Ett blinkande "R" som säkerställde att alla tittare förstod att det de nu såg var en repris (en tydligare underskattning av ett lands mentala kapacitet är svår att föreställa sig)."
KUL tycker jag!! Fyra poäng!!
Betyg 4

mana 2004-11-02 20:30
Lite smått rolig emellanåt men inte riktigt min stil.
Betyg 3

tejwar 2005-01-10 23:57
Filip och Fredrik kan skriva så att det känns som en helt obetydlig person blir den viktigaste personen i världshistorien. Tyvärr glömmer man bort vad de pratade om rätt snabbt.

Stumpan 2005-01-19 00:04
En riktigt rolig bok!! :-)
Betyg 4

replica 2005-02-01 13:56
Okej, jag är väl sisådär 10 år för "ung" för den här boken egentligen eftersom jag är född -85, men det är ändå rolig läsning emellanåt, trots att man kanske inte känner igen sig i det tidstypiska. Boken var som sagt okej, passar nog bättre för de som är födda på 70-talet.
Betyg 3

koala_75 2005-02-18 07:20
I början skrattade jag högt när jag läste boken, sen kändes det som om det blev lite för "mycket" emellanåt.

Men man känner igen sig väldigt mycket i texten. Det är en riktig nostalgitripp.



Betyg 4

LadyRed 2005-02-25 07:25
((( Nostalgitripp utan jämförelse )))

Både jag & min bästa väninna skrattade VERKLIGEN ihjäl oss!! Så underbart *ROLIG* !! Det de skrev stämmer ju på peicen, så VAR det =)!! Kan inget annat ge än en 5:a!! Så många goda skratt har aldrig en bok givit mig!!

Favorit-utdrag ur boken sid 33-34:

" *HETA LINJEN*

Idag "möts" unga människor i chatrum ("Sexrum"), enligt kvällstidningarna). Chatrum finns på exempelvis Lunarstorm, där medlemmarna kallar sig "Shakey", "Slim Shady" eller "Kåt-Linda, 15" & förväntar sig att de ska få något slags utbyte av vad andra alter ego har att säga.

I DDR-Sverige fanns Heta Linjen. Det fanns en Heta linjen för varje riktnummer, så ville man vara galen så ringde man en grannkommun & kollade läget, men oftast var det hammaplan man besökte. Och det fanns fler angreppssätt när man väl satte igång.

Vanligast i början var att man "lurkade", det vill säga satt tyst & lyssnade när andra människor sa "Hallå.... Hallå... Finns det några kåta tjejer här?" Ett alternativ vara tt låta som en gammal gubbe som försökte ragga upp småtjejer. Ytterligare ett sätt att nyttja "linjen" var att på allvar försöka få kontakt med tjejer. Det var riktigt svårt, förstås. Mindre angelägna svin gjorde alltid sitt yttersta för att sabotera samtalen med repliker som "han vill bara knulla dig" eller "prata med meeeeeeeeeeej istället".

Ett sätt att komma runt det här var att försöka få tjejen att uppge sitt hemnummer, så att man kunde prata ostört. Men tyvärr var tjejerna nästan undantagslöst mycket försiktiga med det. & att uppge sitt eget nummer var det inte tal om. Det kunde leda till att någon av de lurkande dårarna skulle kunna börja busringa när föräldrarna var hemma, vilket vore fatalt.

Det ska sägas att hela Heta Linjen-prylen efentligen var (& är, för den finns väl fortfarande kvar) en förkastlig spelplats för gamla pervon, & skulle någon bemöda sig med att rota bland försvunna flickors telefonräkningar så verkar det rimligt att Heta Linjen skulle dyka upp rätt frekvent.

Hit ringde de - unga & förhoppningsfulla med hela livet framför sig - här samtalde de med "trevliga farbröder" som de sedan - dåraktigt - stämde träff med. & hördes sedan aldrig av igen. Runaway train never coming back, wrong way on a one-way track... Etc."
Betyg 5

sundin 2005-03-07 15:12
Jag är född i slutet av 60-talet och växte således upp med de allra flesta fenomen som beskrivs i boken. Utifrån detta blev det hög igenkännings-faktor på det som beskrivs och skratten blev många när jag läste boken. Den fick mig att minnas sånt jag glömt bort och jag hade stor behålllning av de många anekdoterna från det svunna 80-talet. Jag har nog aldrig läst en så rolig bok. Men trots detta så blir det "bara" en trea eftersom det kändes som en rad krönikor staplats på varandra och bok-känslan faktiskt försvinner emellanåt.
Betyg 3

Linda Ch 2005-03-23 20:23
Jag är född liiiite försent för att minnas allt, (jag är född i slutet av -81) men ändå är det mycket av känslorna, färgerna och tankesätten man känner igen. Det var "lagt kort ligger" och "varuhuset" som var regerande på tv, drickan var loranga och dom där röda cocktailbären hare n minst sagt underlig smak av kallt krig och rysskräck...
Betyg 4

helix 2005-05-09 09:16
Radarparet från TV har gett sig på att skriva en bok om hur det vara att växa upp under 80-talet. Och ibland är de helt otroligt träffsäkra. T ex deras begrepp för den tidens Sverige: "DDR-Sverige". Det är så exakt, men ändå (tror jag) så internt att BARA vi som växt upp just då hajjar vad de menar. En annan höjdpunkt är deras beskrivning av DDR-Sveriges slut och ingången till "det nuvarande Sverige", och att detta till stor del var orsakat av Gunde Svan och Jack Killian! Brilliant!

En del saker hade de väl också missat? Domus fotbollsskola; Gyllene Tider eller Noice; Yamaha DT eller Zündapp osv...

Jag måste säga att jag hade förväntat mig en betydligt sämre skrift av dessa effektsökerivirtouser ("100 höjdare", "High Chaparal"), så jag blev positivt överraskad av deras förmåga att skriva flytande och underhållande texter i bokform. Fast det är klart att det ÄR snuttifierat. Och visst - effektsökerit finns där. Men inte riktigt så uttalat som jag hade trott.
Betyg 3

ElinLeticia 2005-06-06 18:40
Två nötcreme och en moviebox handlar om 70-talisten, uppväxten i DDR- Sverige, där det var status att ha en fjärrkontroll till tv:n med sladd i. Hammar och Wikingsson guidar oss genom det Sverige som jag själv växte upp i, och det är inte utan att skratta igenkännande jag läser och njuter av denna roliga och sarkastiska bok. Här gås de flesta typiska fenomen som 80-talet anbringade, igenom, Fräcka fredag, solstollarna, OÄ, Rör inte min kompis, Crocodile Dundee, Linus på linjen, Samanta Fox, Cosby .....och så vidare i all oändlighet. Författarna är förvånandsvärt pricksäkra och jag känner igen mig, jag ler, känner till och med lukten av sockerplast i fuktig gympasal.....

Enda kritiken jag kan ge är väl att författarna ibland har en lite väl nonchalant attityd mot tex mobbning. Ett uppräknande av offren i kategorier känns lite väl magstarkt för någon som mig, som upplevde helvetet flera gånger om. Samtidigt tycker jag ändå att författarna väver in så pass mycket självupplevt och även generande material att boken ändå känns gripande och berättelserna snudd på fiktionsaktiga.

Boken är en utmärkt gåva till alla 70-talister, och säkert många andra också, tidsandan är utmärkt fångad!
Betyg 4

ShivaS 2005-06-23 10:29
Sen jag såg Fredrik och Filip första gången i tv4as program "Ursäkta röran vi bygger om" har jag gillat deras humor, programmena High Chapparall och 100 har jag också följt med stort nöje. De har skarpa ögon för ironi och har i boken allt som oftast klockrena skildringar om barndomen och om det är att växa upp. Det är många gånger intressant och bjuds i alla fall i början till många skratt. Men med tiden blir det lite enformigt. Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig när jag stod i den lokala konsumbutiken i jakt på färdlektyr för resan till Hultsfred, kanske en lättsmällt komedi? Med facit i hand måste jag säga att jag är besviken. Allt som oftast blir det långrandigt och ganska odramatiska barndomsanektdoter. Den var visserligen lättsmält och stundtals rolig men betyget blir inte mer än en otroligt svag 3. På omslaget står det "Lysande komedi i bästa Seinfeld-stil", jag säger istället så här att vill ni ha Lysande humor så håll er till originalet och plocka upp Seinologi. Där har vi pricksäker humor när den är som bäst och dessutom av i min mening världens bästa komiker...
Betyg 3

sisla 2005-06-29 11:32
Boken är roligare än vad grabbduon lyckas vara på tv, men ändå en snabbläst bagatell.
Betyg 3

Nessa 2005-07-22 23:02
En bok som lockar till många skratt. Igenkänningsfaktorn är hög... Jag tycker det är roligt att läsa om saker som jag själv glömt bort/förträngt. Det blir många "Ja just ja". Kul!!
Betyg 4

miCaela 2005-08-01 11:52
Jag trodde att jag skulle skratta lugnorna av mig när jag läste den här.
Betyg 4

njosnavelin 2005-12-11 14:04
softa grabbar f&F skriver extremt roligt missar inga detaljer oerhört rolig läsning. många skratt.
Betyg 4

Mystica 2006-01-18 18:04
Även om jag föddes så sent som 1985 så är denna bok en härlig nostalgitripp för mig. Mycket av det är sånt äldre barn berättat för mig när jag var liten och sådant som haft sina dödsryckningar i min tid, till exempel rökrutan. En kul och trevlig bok, men tyvärr känns den aningen gnällig emellanåt, och tjatig. Många av anekdoterna känns rent av menlösa.
Betyg 3

nitedrive 2006-02-05 19:13
Ingen har hittills fångat åttiotalet och den generation som växte upp då med samma träffsäkerhet som Wikingsson/Hammar gör i den här till stor del självbiografiska boken.Anekdoter från deras egen uppväxt blandas med "hisnande generaliseringar" som visar sig stämma häpnadsväckande väl.Fjärrkontroller med sladd har jag dock inget minne av,vi hade minsann en utan;)
Men visst minns vi movieboxarna,nötcremen,Salomon-ryggorna,syntare vs hårdrockare-kvasikonflikterna,modet,pingisborden i mexitegelvillornas källare,uppehållsrummen...
En tid som ligger nära kronologiskt sett men som ändå är avlägsen eftersom åren som följde åttiotalet var så omvälvande.Kabel-TV;internet,mobiltelefoner,MSN,kamera i telefonen...det som är självklart idag var det inte för 15 år sedan.Hur var det då att växa upp i DDR-sveriges kölvatten och dras halvvuxen in i ett helt nytt samhälle?
Ibland känner man igen det sorgliga,mobbningen som alltid förekom i de bästa skolor och som säkert väcker mindre trevliga minnen hos många.Ibland det komiska som fjantiga busringningar,Heta Linjen(åttiotalets chatrum),Breakdancens genombrott,dess hoppfulla utövare och Kaj Kindvalls förmodat glamorösa liv.

Den uppmärksammar en generation som föregick internetboomens barn(sextiotalisterna har ju ältats till leda i självbiografier),som anpassade sig efter det nya samhället men som kanske inte till fullo kunde identifiera sig med det,innerst inne.Vi som kanske inte ens testat internet när vi gick ut gymnasiet men som ändå gjort det självklart att ha MSN och betala räkningar via nätet(jag är själv född samma år som Wikingsson,dvs 1973).

Det känns ibland lite tråkigt att Wikingsson/Hammar inte tar avstånd mer från mobbningen som förekom utan mer ser den som ett komiskt inslag som är av omständigheter och tillvaron givet.Men det här är ju heller ingen moralism.Och inte är väl förekomsten av mobbning mindre idag...

Läsvärd inte bara för oss som växte upp då utan också för alla andra som är intresserade av hur 70-talisterna växte upp i ett samhälle och tvingades bli vuxna i ett annat.Jag tror på sätt och vis att vår uppväxt var den mest omvälvande sedan efterkrigsbarnens när femtiotalets konservatism ersattes av sextiotalets sexuella frihet,se bara på Sovjetunionens fall,datarevolutionen och avmonopoliseringen som följde även i Sverige.
Allt det där inträffade mitt i vår tonårstid liksom den sexuella frigörelsen inträffade i fyrtiotalisternas.
Generaliserande(vilket författarna medger),men ändå en idealisk underhållning.
Betyg 4

Pingu 2006-03-13 22:21
75:a som jag är så kan jag garva åt många fullträffar. En underbar bok att bara läsa och nostalgisera med. Skönt lättläst och perfekt att ha i fickan när man åker kommunalt till jobbet. Uttrycket DDR-Sverige är lysande. Det känns nästan som att bokens enda djupare analys ligger just i att de tycker att Sverige gick från DDR-Sverige, till det som Sverige är idag, i början av 90-talet. Om man ska vara kritisk över vad man, i mitt tycke, borde vara, så kan man säga att det ofta är rätt billiga poänger. Det är inte svårt att skriva en sån här bok. Men de har ju trots allt gjort det, och jag känner igen mig tillräckligt väl för att kunna säga att "det var så det var". Och det är good enough in my book.
Betyg 4

johannes74 2006-04-13 22:36
Hög igenkänningsfaktor...och nostalgikänslan innfinner sig ganska snabbt.
Betyg 3

Zenmuron 2006-06-30 15:26
Bitvis mycket underhållande, bitvis lite småtrist bok av på tv fantastiska duon Filip och Fredrik.

Kan dock sägas att jag själv är född på 80talet och därför var jag lite för ung för vissa delar av den här boken även om mycket känns igen även från min uppväxt en sådär 5 år senare.

Klart läsvärd. men inget mästerverk direkt.
Betyg 3

Freddi 2006-10-03 10:33
(Ljudboken)

Boken börjar när Fredrik och Filip får hår på pungen och slutar när de fått ha sex första gången. I grova drag.
Denna period sträcker sig ungefär från tidigt 80-tal till tidigt 90-tal.
Med ”Två nötcreme och en moviebox” skriver Fredrik och Filip en nostalgibok för 70-talistgenerationen. Och eftersom jag är i stort sett jämnårig med herrarna Wikingsson och Hammar tangeras i stora drag våra nostalgiska minnen.
Skillnaderna ligger i att jag bodde i Skåne och inte i Stockholm samt att jag inte hade några ungdomsfyllor (drack sprit första gången som 21 -åring.)

Annars minns även jag movieboxen, comodore 64, video med sladdfjärrkontroll, Razzel, Okej-tidningen och alla andra tidstypiska fenomen som jag nästan lyckats förtränga.
Med ett igenkännande leende guidas jag igenom mina egna minnen – via Wikingsson & Hammars minnen. Ibland med ett gapflabb, ibland med ett brett leende, men ibland med en axelryckning.
Fredrik & Filip skriver sin bok på ett roande och obarmhärtigt sätt. De tar inte ställning för eller emot något av det de tar upp. De bara minns det och tar med det. Med sin vanliga respektlösa respektfullhet.

Två större svagheter tycker jag dock drar ner läsupplevelsen. Jag hade tur som är närapå samma årskull som författarna, men för varje år läsaren är äldre eller yngre än dem, blir boken mindre angelägen. Därför har boken svårt att stå för sig själv om man inte delar dess ganska snäva referensramar.
Den andra svagheten är att Fredrik och Filip inte verkat kunna bestämma sig för om de ska berätta om sina egna eller om sin generations minnen. Självfallet går dessa hand i hand. De betraktar sin generation genom sig själva. Så måste de göra.
Men det finns ändå signifikanta skillnader.
Det är exempelvis en rolig anekdot när Fredrik agerar spermapappershämtare då killgänget har runktävlingar efter gymnastiken. Men det känns som något mycket unikt och knappast något som 70–talistgenerationen i sin helhet kan le igenkännande åt. Och jag fick uppfattningen att det var det boken var ute efter.

Sekvenser med skolkamrater som mobbas känns heller inte som typiskt 70-talistgenerationen. Det är heller inget bra nostalgimaterial.
I dessa fall borde författarna ha gett ut en separat bok om sin uppväxt.

Men i det stora hela levererar ”Två nötcreme & en moviebox” så många fullträffar att den är värd ett högt betyg.

Det förvånade mig att Fredrik Wikingsson, som själv läste upp boken, inte lyckades bättre med det. Jag hade förväntat mig en rapp och humoristisk inläsning. I stället var han utomordentligt irriterande.
Dels för att han läste precis allt. Inklusive sidnumreringen. Och dels för att hans röst inte alls lät som jag är van att höra den. Här lät han som en blandning av Jonas Gardell och tjuren Ferdinands mamma.
Betyg 4

icanörden 2006-10-17 23:15
läste- fnittrade-mitt i prick-uppväxt i en liten håla- gav den i present till min chef- han behöver ha lite kul!
Betyg 4

BonHawk 2006-10-18 21:28
Som kille född -74 var det en klockren nostalgitripp. Många leenden när gamla saker som exempelvis nötcreme och moviebox diskuterades ur en "modern" synvinkel. Kan undra vad som kommer skrivas om dagens uppväxt om 20 år? :-)
Betyg 4

Asta 2007-01-21 11:34
Den här boken fick sambon i julklapp, 70-talist som han är.
Förmodar att det här skall vara en bok om och för 70-talister. Kanske något försök att vara vad Underdog skulle vara för 60-talisterna. Det finns dock en stor skillnad. Underdog handlade om någonting.

Två nötcreme och en moviebox är en samling snuttar om företeelser som skall vara typiska för den som växte upp på 70-80-talen. Enligt min åsikt är det mest företeelser som är desamma för nästan alla som växer upp, oavsett vilken X-talist du än är. Första fyllan, första kärleken, första sexet etc. etc.

Många gånger tycker jag att killarna känns mossigare än en annan, och jag är ändå 60-talist, mycket av de saker de beskriver var precis desamma för oss. Men vill man ha en lista över vanligaste efterrätterna, fem bästa låtarna, bästa tv-spelen etc så kan man väl läsa boken. Fast vad det är som skall vara så vansinnigt roligt med den går över mitt förstånd. Jag har väl fel sorts humor.

Min rekommendation är att om ni funderar på att köpa er en pocketbok, välj en annan. Det finns betydligt bättre böcker om vådan med att växa upp.
Betyg 2

marta153 2007-11-18 19:17
Ojoj vad jag känner igen mig! Precis så här var det (bortsett från snopp-mätning, sådant sysslar inte flickor med). Är du 70-talist MÅSTE du läsa, jädrar vad man garvar när man tänker tillbaka på Televinken, hempermanent och snowjoggers.
Betyg 3

randiig 2010-03-09 19:53
Även fast jag är tjej och född på 90-talet så tyckte jag boken var riktigt kul och sträckläste den. Man måste inte nödvändigtvis vara i samma ålder som F&F för att uppskatta boken, vissa saker de tar upp är detsamma för dagens ungdom.
Betyg 4

Qompis 2011-07-19 22:35
En nostalgitripp i ordets rätta bemärkelse. Många häftiga historier för oss som växte upp på 80-talet även om jag i vissa lägen känner mig några år för ung (född -81). Wikingsson och Hammar är fantastiska historieberättare och deras språk är en fröjd att läsa. Jag vete fan hur dom bär sig åt, men det blir oftast väldigt roligt, trevligt och lättläst och man fastnar i boken.
Betyg 3

trebor 2014-07-09 12:50
Smårolig. Tvåa
Betyg 2

Phenomena 2018-10-04 19:57
Hittade en gammal, dammig bok i bokhyllan som jag fick för mig att läsa om. Tyckte inte om den alls. Visst var igenkänningsfaktorn hög mellan varven, visst log jag emellanåt men, nej... Gillade den inte.
Betyg 1



KÖP PÅ CDON.COM

Skriv egen bokrecension till Två nötcreme och en moviebox






  Köp boken som film på cdon: