En piga bland pigor

Ester Blenda Nordström var Sveriges första - och troligen en av världens första - "wallraffare". År 1914 var hon journalisten på Svenska Dagbladet som utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Hennes oerhört fängslande och innehållsrika reportagebok "En piga bland pigor" återger på ett unikt sätt - som ett avslöjande inifrånreportage - hur pigorna på landet hade det. Med efterord av dokumentärfilmaren och skribenten Ylva Floreman.

"En klockren femma!"
Yukiko Duke, Gomorron Sverige

"Jag blir upprymd av att läsa En piga bland pigor"
Anneli Jordahl, Aftonbladet

"En milstolpe i Svensk journalistik!"
Emila Söelund, Ystad Allehanda

"Fascinerande läsning!"
Anna Larsdotter, Populär Historia

"En piga bland pigor är en unik inblick i en annan tid!"
Roger Bengtsson, IKON 1931

"Ett sagolikt litet historiedokument!"
Dagens ETC

"En lysande klassiker!"
Dag Sandahl, Östran

"Otroligt bra!"
C G Karlsson, Go'kväll

"Årets bok!"
Eva Wahlström, Borås Tidning

Utdrag ur boken:
Av Fredrik Sjöberg, kritiker Svenska Dagbladet;

Vi lever i de rena underklädernas tid. Det glömmer man lätt. Ännu för hundra år sedan kunde tjänsteflickor på landet låta sig nöja med att byta varannan vecka, och nytvättade lakan var en lyx att rulla sig i var tredje månad eller så, fastän pigorna som regel sov två i samma säng.

Det var i maj 1914. SvD-journalisten Ester Blenda Nordström (1891–1948) fick för sig att undersöka närmare hur pigor hade det. Boken hon skrev den sommaren – ”En piga bland pigor” – blev hennes litterära genombrott.

Det är något med Ester Blenda. Detta sagt som en varning; i hennes fall är jag som kritiker fullkomligt värdelös.

Jag hittade henne på Kamtjatka, där hon gifte sig med entomologen René Malaise, 1925. Hon jobbade som fotograf då, och var en jävel på att köra hundspann. Hennes bok om det äventyret, ”Byn i vulkanens skugga” (1930), är underbar. Kort därefter tystades hon av en stroke och föll i glömska.

Ingen är därför gladare än jag när nu Bakhåll åter ger ut hennes pigreportage. När det begav sig trycktes boken i många upplagor och vållade heta debatter; ändå har den länge varit svår att få tag på.
”En piga bland pigor” är en klassiker i skymundan, mest bekant för Ester Blendas arbetsmetod, den som en mansålder senare tysken Günther Wallraff råkade få uppkallad efter sig. Hon skaffade sig helt enkelt falsk identitet och tog jobb som piga hos en bonde i Sörmland.

Och, ja, man kan läsa denna bok bara för stilen. En sten kan bli förälskad i den.
Nordströms varma inlevelseförmåga och totala okänslighet för hårda tag och umbäranden av alla slag är hennes främsta tillgångar, men samtidigt är hon den kyliga iakttagaren som likt en upptäcktsresande skildrar bondgårdens vardag och hierarkier.

En piga tjänade på den tiden 15 kronor i månaden. Då ingick visserligen mat och husrum, men omräknat i dagens penningvärde är lönen ändå inte mer än runt 700 kronor – per månad. Och som de fick jobba!

Porträttet av kamraten Anna hör till det bästa i boken; hon är obildad, lusig och trög, men förnöjsam och stark som en elefant och lojal som en vän fastän pigan från Stockholm ibland ägnar sig åt underliga ceremonier. Tandborstning, till exempel. Ett okänt fenomen på gården.

Nyutgåvan av ”En piga bland pigor” innehåller även ett jämförelsevis blodfattigt efterord av Ylva Floreman. Här berättas om Nordströms äventyrliga liv och om författarskapet.

Medelbetyg: 4,5 (2 röster)