Bokrecension
Författare: Mauro Covacich
Titel: Till bristningsgränsen
Originaltitel: A perdifiato
Översättning: Helena Monti
År: (2013)
Antal sidor: 365
Förlag: Contempo
ISBN: 9789185477203
Mauro Covacich är född 1965 i Trieste. Han debuterade skönlitterärt 1993 och lämnade år 2000 sitt arbete som lärare för att helt ägna sig åt författarskapet. Han har publicerat en rad romaner och fackböcker och arbetar även med reportage för tidning och radio- Till bristningsgränsen (A perdifiato) har hyllats av såväl läsare som kritiker. Den är första romanen i en serie av fem. Källa: (Contempo).
Dario Rensich är en meriterande maratonlöpare, som kommit på sjätte plats i New York Marathon. Han får i uppdrag att åka till Ungern för att omskola landets bästa kvinnliga medeldistansare till maratonlöpare. I staden Szeged väntar en grupp unga tjejer som är beredda att offra allt för att nå världseliten. Egentligen är tiden inte så passande eftersom Dario och hans fru, Maura, väntar på att få ta hem sin dotter Fiona, ett adoptivban från Haiti. Dario är steril och de har därför bestämt att adoptera denna lilla flicka, men adoptionsprocessen är långdragen och jobbig för dem båda. I Szeged blir Dario förförd av den artonåriga eleven Agota och de inleder ett förhållande. Dario vill säga hur det ligger till, att han är gift och att de väntar på att adoptera en liten flicka. Men han kommer aldrig för sig att berätta det och tiden går. En dag berättar Agota att hon är gravid och att det är Dario som är fadern. Först blir han arg eftersom han är steril. Men Agota lyckas övertala Dario att han är fadern och han tror att någon spermie kanske var duglig i alla fall. Nu har han ställt till det ordentlig för sig. Han vågar inget berätta för hustrun Maura och för Agota har han ännu inte berättat sanningen om sitt liv. Dario dras nu mellan dessa två kvinnor, hustrun Maura, som är en mogen och omtänksam kvinna och den unga Agota som förblindar Dario med sin ungdomliga skönhet. Samtidigt som Dario jobbar på med de unga ungerska tjejerna för att de ska nå sitt mål som maratonlöpare mår han allt sämre av att inte våga säga sanningen. Kommer han att säga sanningen och hur ska han lösa det hela?

Ju fler italienska författare jag läser desto mer tycker jag om dem. Mauro Covacich roman var riktigt, riktigt bra. Den var härligt och innerligt berättat om ett känsligt ämne och han gestaltade både karaktärer och miljöer mycket bra. Jag gillade hans tankar som han så gärna vill förmedla både till sin fru och till sin älskarinna, men ut kom bara andra ord som gjorde situationen ännu värre för honom. Dialogerna var också mycket givande. Det var mycket känslor i berättelsen och även det typiska italienska kvinnotänkandet. Man ser inte på otrohet i Italien som man ser på det här i Sverige. Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig, men var ändå tvungen för att fundera på Darios något märkliga beteende. Jag älskade romanen och hoppas snart få ta del av fortsättningen på serien av denna författare.

Betyg 5/5

Betyg 5