Den första (av tre tror jag) boken i en serie om 13-åriga Arabella som är lite för bortskämd för att man ska gilla henne som huvudperson. Det är mycket tjurfäktning i hennes (och bifiguren Manolos) värld - det tilltalar ju inte mig alls. Dessutom är skildringen av zigenarna i slutet inte helt politiskt korrekt.

Annars är det en trevlig, lite outvecklad bok. Jag har ännu inte läst del två och tre, men det känns som att Silvermånen inte klarar sig ensam.

Bäst tyckte jag om den bit där Arabella och Manolo är ensamma i ett tomt hus under stormen.

Betyg 3