Den cyklande polisen

Lidingöpolisstation anses som en arbetsplats för avdankade föredettingar. Där hamnar de som inte riktigt har vad som krävs men som det inte finns tillräckligt med anledning att ge sparken. Inne på Östermalm ser man ner på ”kollegorna på landet” och har inte mycket till övers för deras förmåga att lösa brott.

Chef för detta b-lag är kriminalkommissarie Helge Karlsson och han är undantaget som bekräftar regeln. Efter lång och trogen tjänst som framgångsrik mordutredare på Rikskriminalen har han tagit över polisstationen på sin älskade ö där han bott hela sitt liv. Vardagen består mest av administration och pappersarbete, resten tar ”de riktiga” poliserna inne på Östermalm hand om. Helge trivs dock med tillvaron och njuter av att kunna cykla till jobbet och att det finns tid till att lägga upp fötterna på skrivbordet och ta en tupplur på eftermiddagarna.

Men så bryts plötsligt sommarlugnet. Under ett inbrott i en gammal sekelskiftsvilla mördas den gamla damen Elsa Skoglund brutalt och Helge får användning av sin erfarenhet som mordutredare igen. Mordutredningar ligger normalt under Östermalmspolisens ansvar men eftersom det är semestertider och det är ont om personal och det är så uppenbart hur det har gått till, så överlåts utredningen på Helge och hans manskap. Till sin hjälp får han kriminalinspektör Martina Tapper som mot sin vilja blir förflyttad från Östermalmspolisen.

Men det som till en början ser ut som ett vanligt rånmord visar sig vara mer komplicerat än så. Och när ytterligare ett mord inträffar står det klart för Helge att något mer ligger bakom. Helge och Martina tvingas gräva djupt i Lidingöbornas intriger och hemligheter som visar sig vara många och mörka. Mörka hemligheter som någon är beredd att göra vad som helst för att bevara.

Utdrag ur boken:
”Stopp där”, kommenderade han barskt, ”ser ni inte att det är avspärrat? Här finns inget att se. Du får allt hålla dig bakom avspärrningen som alla andra.”
”Det är bra konstapeln”, svarade Helge lugnt. ”Jag är Kriminalkommissarie Helge Karlsson, polischef här på ön och jag har kommit för att ta del av brottsplatsundersökningen.”
Fan det finns tokjävlar överallt. Tänkte polismannen och satte tummarna innanför bältet och höjde axlarna för att se större ut än han redan var.
”Kommissarie Karlsson? Jasså det säger du. Förlåt jag kände inte igen dig utan uniform. Brukar inte du ha Musse med dig när du är ute på uppdrag? Men jag tror inte att varken Svarte Petter eller Spökplumpen är misstänkta för tillfället så du kan lugnt hoppa upp på din cykel och bege dig hem till Ankeborg igen.” Polismannen log brett åt sin snabba tunga, han var mycket nöjd med sig själv över hur lustig han var. ”Ta och försvinn härifrån nu innan jag tappar humöret.”
Helge suckade för sig själv. Det fanns uppenbara problem med att heta Karlsson i efternamn och vara kommissarie.

Medelbetyg: 5 (1 röster)