Drottning Blanka av Anna Sparre. Norstedts Förlag Stockholm 1986

En historisk något romantiserad roman om den unga nordiska drottningen Blanka.

Våren 1334 ger sig Magnus Eriksson kung i stormaktsriket Sverige-Norge ut på friarfärd. Hans avsikt är att skaffa sig en brud i Frankrike, det är en bra strategi för framtida stöd. Men när han stannar till i Flandern och där möter den då 13 åriga Blanka, så är han förlorad.

När Blanka ett år senare avseglar till sitt nya fosterland så är det med både rädsla och förhoppning. Hon byter sitt varma klimat mot det kalla i norden och folket tycker till en början att hon är lättsinnig och nöjeslysten. Men det ska visa sig att hon blir till ett stort stöd för sin kung och även medborgarnas hjärtan erövrar hon till slut. Allra svårast har hon att blidka sin stränga svärmor Ingeborg som sätter den respektfulla Birgitta (som senare kom att bli den heliga Birgitta) att vaka över kungaparets liv, det dröjer inte länge förrän drottningen och kungen tröttnat på Birgittas fördömanden. Så när Birgitta på uppmaning av Kristus ger sig av till Rom för att aldrig återvända så är det en lättnad för paret. Av alla barn som Blanka föder så överlever två pojkar och de blir rivaler från första början. Erik som så småningom kom att bli kung av Sverige och herre över Skåne och Håkan kung av Norge.

Magnus Eriksson är till en början en folkkär kung, han upphäver träldomen och får igenom sitt förslag om kvinnlig arvsrätt och att frillobarn ska ärva. Han inför även en allmän land- respektive stadslag. Genom att hans lagstiftning ”gick i det vanliga folkets intresse” så blir han impopulär hos stormännen. Så börjar motgångarna rada upp sig med bl.a. digerdöden med dess massdöd som följd. Hans misslyckas med sina korståg i Ryssland och han kan inte betala tillbaka de pengar han är skyldig kyrkan så till slut blir han bannlyst av påven. Heliga Birgitta beskyller honom för homosexualitet och genom det får han smeknamnet Kung Smek. År 1364 störtas kung Magnus och då är hans kära drottning död sedan ett år.

Vi har väl alla någon gång hört ramsan ”Rida rida ranka, drottningen heter Blanka, det är ramsan som drottning Blanka av Namur sjöng för sin son Håkan, gungandes på hennes fot.
Boken bygger på fakta om hennes liv och sedan har författaren Anna Sparre svävat ut i en romantiserad, underhållande och lättläst roman som var trevlig att läsa. Med historiska romaner så får man samtidigt med underhållningen också fakta och det är en bra kombination tycker jag.
Sparre har skapat ett vackert porträtt av grevedottern Blanches liv, ett liv som inte var en dans på rosor men här beskrivs i lite av ett skimmer. Visst, det är sorger och kärlek om vartannat, men kärleken har fått hedersplatsen. Sist i boken finns kapitlet ”Vad hände sedan?” där får man lite fakta om de efterlevandes öden.

Betyg 3