Gatstenar

”Med novellsamlingen Gatstenar (1959) skapade Cleve en helsingforsklassiker, några inkännande människoporträtt ur olika stadsmiljöer, mest fattigt folk som han avbildade realistiskt men samtidigt gav en andlig, poetisk dimension med ett öppet, nästan ostentativt patos.”
- Thomas Warburton i Åttio år finlandssvensk litteratur

Novellsamlingen blev ett genombrott för Anders Cleve. I sin efterskrift konstaterar Clas Zilliacus att novellerna också på många sätt blev en inbrytning för finlandssvensk litteratur, språkligt och motiviskt. Gatstenar trycktes i tre snabbt slutsålda upplagor. Nu inleder Cleves helsingforsnoveller Vitterhetskommissionens Nya klassikerserie.


Innehåller novellerna:
Gårdskarn
Fostret
Licentiaten
Kråkan

Utdrag ur boken:
Inne i varje gatsten fanns fina dallrande nerver och mjuka druvblå ådror. Varje gatsten hade sitt eget oändligt känsliga blodsystem. Det klarblåa ljuset försatte nu på mystisk väg gatstenarnas inre i fin mörk ton.
Enligt min mening finns det ingenting så känsligt, förfinat och vackert som gatstenar. En gatsten är aldrig lika. Han skiftar alldeles förbluffande för varje förändring i väderleken, efter varje förskjutning i temperaturen. Hans ytor antar alldeles olika nyanser vid olika ljus. – Det var ryska gatuarbetare som stenlade Centrums gator en gång under tsarens tid. Okända trasiga män långtifrån. Skäggiga vemodiga män med melankoliska basröster.

Medelbetyg: